5 bra brasilianska romaner

I en av Ilf & Petrovs romaner så har huvudpersonen för vana att ibland se ut över världen och suckande förklara: Ja. inte är det Rio de Janeiro. För att fira att det idag är Brasiliens nationaldag så kommer jag senare idag att gå ut på min balkong se ut på den malmöeska hösten och sucka och säja: Inte är detta Rio de Janeiro.
Och så firar vi så klart med en lista:

Jorge Amado - Kapten Aragãos bravader
Till staden Periperi kommer kaptenen och gör stor succé med sina många berättelser om sina märkvärdiga äventyr på haven. Endast en av stadens medborgare (och läsaren) tvivlar på att kaptenen är den han utger sej för att vara. Denne ger sej av för att avslöja vår hjälte.
Slutkapitlet tillhör mina absoluta favoriter bland romanslut. En komisk händelsekedja leder till lögnens och förställningens jublande seger.

Machado de Assis - Vansinnesläkaren
Kort roman från slutet av 1800-talet om en läkare som låter bygga en anstalt för sinnessjuka i en liten stad. Allt fler av stadens invånare blir intagna. Som en barberare som stött ett uppror mot institutionen ena dagen och sen återigen stött anstalten när upproret upphört. Ett beteende som vansinnesläkaren ser som ett tecken på sinnessjukdom.

Andre Carneiro - Piscina Livre
I denna framtidsroman så har kvinnorna inte längre sexuellt umgänge med män. Utan med en slags kärleksrobotar, andrer. Dessa börjar emellertid bli allt bättre och mer lika människorna. Carneiros roman från slutet av 70-talet skildrar ett samhälle där den sexuella revolutionen segrat men lyckas undvika att bli en enkel dystopi.

Patrícia Melo - Lögnens lov
Melo lär framförallt vara kriminalförfattare. Men det här är, trots ett och annat mord, mera en humoristisk roman. Hjälten i boken skriver hårdkokta kioskdeckare. Handlingen till dessa snor han direkt från världslitteraturens stora klassiker. Referat och utkast till dessa berättelser finns i romanen. Och man kan roa sej med att försöka räkna ut vilka böcker han tagit handlingen i från.
Ibland är det ganska lätt. Som med Turken eller Han begravde sin mor och gick och simmade: "John Sayers, en bra kille, enkel och lite excentrisk, förlorar sin mor men gråter inte vid likvakan[...]ågra dagar senare dödar han en turk på stranden, utan något som helst motiv. Han blir åtalad och dömd, inte för att ha dödat turken utan för att inte ha gråtit vid moderns likvaka." (övers. Hans Berggren) Förläggaren är inte alls nöjd med den historien.

Elvira Vigna - Saker som män inte förstår