Böcker i form av piller

I Smaragdstaden i Oz visas Dorothy och hennes tant Em och farbror Henry runt i Smaragdstaden. Bland annat besöker de det Kungliga Sportuniversitetet. Det leds av proffessor Vingelbagge, en stor skalbagge som blivit lärd efter att ha bott i golvet av en skola i tre år.

Studenterna springer omkring och idrottar och leker. Dorothy frågar när de studerar geografi och matematik. Hon får svaret att de får en dos på morgonern och en dos på kvällen.

Kunskap inhämtas på universitetet pillervägen. Det finns skolpiller för latin och för grammatik. Stavnings- och vältalighetspiller.

På detta sätt så behöver inte eleverna slösa bort tid på studier och ägnar sej istället åt idrott och lekar.

Oz-böckerna innehåller flera såna här lite lätt karnevaliska inslag. Överflödsfantasier överförda till ett barnaperspektiv.

Men jag vet inte om att äta piller istället för att läsa en bok i längden låter så
lockande. Det är klart när jag gick i skolan så skulle jag nog inte haft något emot geografipiller. Men kunskap intagen oralt har flera problem.
Det är svårt att vara kritisk mot det man lär sej om det slinker ner i en tugga, hel och färdig.
Och när Vingelbaggen försöker införa också matpiller i en senare bok så strejkar eleverna. De vill uppleva nöjet med att tugga maten och känna smaken. Och även när det gäller böcker så skulle ett piller vara en dålig ersättning för det nöje läsning ger en.

Som den inför sagolandets under och märkvärdigheter ständigt oimponerade tant Em uttrycker det: "En del människor sväljer vad som helst[...]men jag tycker nog det här är för likt medicin."