Dansa - om ett amerikanskt seriealbum om japanska hjältar

Final Crisis Aftermath: Dance är ett seriealbum skrivet av Joe Casey och tecknat av ChrisCross (med flera tecknare). Det handlar om den japanska superhjältegruppen Super Young Team. Denna introducerades i Grant Morrisons Final Crisis. Medlemmarna i gruppen har namn som Shy Crazy Lolita Girl och Most Excellent Superbat. Den senare är, liksom flera gruppens medlemmar, inspirerad av amerikanska superhjältar både till namnet och kostymen.

Hos Grant Morrison så är dessa amerikainspirerade unga hjältar en slags rebeller mot en äldre grupp hjältar. Analoger till Astro Boy och andra populära mangahjältar som i den här världen gått samman som Big Science Team. "When will he realize that being fantastic is a superpower in itself" säjer Most Excellent Superbat (vars superkraft i och för sej snarare verkar vara narcissism) där när en av de äldre hjältarna anklagar dagens ungdom för att inte vörda de monsterkämpande traditionerna.

Joe Casey tar delar av de här temana och gör serien till något eget, mer likt hans egen underskattade the intimates än något av Morrison. Han skriver en snabb underhållande serie där gruppen kämpar mot sina egna sponsorer, ondskefulla virus och gruppens egna inre spänningar. Som bland annat tar sej uttryck i att tre av medlemmarna hånglar med folk som klätt ut sej till superhjältar i gruppen (cosplayers). Big Atomic Lantern Boy med Shiny Happy Aquazon, Shiny Happy Aquazon med Well-Spoken Sonic Lightning Flash. Och Most Excellent Superbat med en Most Excellent Superbat.

I en intervju så har Casey sagt att cosplayern som är utklädd till Most Excellent Superbat som i albumet är en kvinna, egentligen enligt manus var menad att vara en man. Detta är bara ett av flera problem med teckningarna.

ChrisCross blir utbytt halvägs av Eduardo Pansica. Både innan och efter bytet så är bilderna bleka utan egentlig energi. Det snällaste som kan säjas om teckningarna är att det är fullt möjligt att se vad som händer.

Serien hade behövt en tecknare som till exempel J. G. Jones som tecknade (delar av) Final Crisis och som tecknade ett annat Morrison-serie Marvel Boy vars popseriesensibilitet påminner lite om vad Casey försöker göra här.

Och med bättre tecknare hade lyckats med. Serien blandar action och melodrama väl, driver med genrens konventioner samtidigt som den förmår uttnyttja dem. Den underliggande huvudhistorien - vad som egentligen hänt med Japan - får ett passande svar och en fyndig lösning.
Men som det nu är är albumet mest en svag coverversion av vad det skulle kunna vara.