my friends and I used to watch movies and try to figure out who was the really good-looking and who wasn't. We'd say we could tell, but we couldn't really, not by looking at their faces. We were just going by who was the main character and who was the friend; you always knew the main character was better-looking than the friend.
Dagens bok i 365 böcker-temat blir bara en halv bok. Då jag känner mej lite halvdan idag.
Jag har, i olika antologier, 4-5 av de 8 novellerna i Ted Chiangs novellsamling Stories of your life and others. Och har läst ytterligare två. Men jag har inte själva boken. Chiang var ett stort namn inom sf-genren redan innan denna hans första bok kom ut. Vilket visar dels hur stark plats novellen har inom genren och dels hur få nya starka röster som kommit fram inom den de senare åren.
Den första Chiang-novell jag läste "Seventy-Two Letters" är en ukroni (en berättelse som utspelar sej i en värld där historien vid en punkt tagit sej en annan vändning än vår egen). I den värld där novellen utspelar sej finns magi på riktigt. Det är en av de bästa novellerna på det temat. Och fortfarande min favorit av Chiangs berättelser.
Men allt av Chiang jag har läst har varit som sämst riktigt bra.
Av de åtta novellerna i novellsasmlingen var det bara en som inte vart publicerad förut: Liking what you see: a documentary. Om den skrev jag (på länken) bland annat det här, när jag först hade läst den: "På ett amerikanskt collage i den nära framtiden ska det röstas om man ska kräva att eleverna ska ha calli. En procedur som gör att man inte ser om en person är vacker eller ful. Ted Chiang berättar historien genom att låta olika personer yttra sej om valet och proceduren[...]Det här sättet att berätta en historia med många olika röster är rätt vanligt inom SF. Men används oftast för rent satiriska noveller (som i Norman Spinrads 'The National Pastime'). Och Chiangs novell befinner sej stundom i närheten av satiren men frågan ses inte direkt som löjeväckande. Det finns en motivering till formen i undertiteln 'A documentary', vad vi läser är soundbytes för en dokumentär om valet, något som inte är så vanligt."
Tilläggas kan, nu då man allt oftare hör talas om en dystopivåg (även om det snarare rör sej om att förlagen inte vill kalla sf för sf), att framtiden här varken är dystopisk eller utopisk, även om den skulle kunna säjas vara bägge delarna - beroende på vilket perspektiv man tar. Snarare skildrar den en framtid som ur ett perspektiv är annorlunda. Inte nödvändigtvis bättre eller sämre. Vilket brukar bli intressantare än den rena dystopin.
Titelnovellen i samlingen samt ytterligare en har publicerats på svenska i NovaSF.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar