1985 kom en av de stora svenska samtidsskildringarna: Socker-Conny av Joakim Pirinen.
Pirinen hade tidigare gett ut albumet Välkommen till sandlådan. Som bestod av kortare serier.
Att Pirinen var van vid ensidesformatet märks också i detta album. Då det skulle ha fungerat som söndagsserie. Varje sida har en slags början, mitt och slut.
En av handlingstrådarna är att Socker-Conny måste få ihop 200 kronor. Därför har han flera jobb som han missköter med bravur. Han bränner upp en utgåva av Hemsöborna då han ska söka fel i utgåvan - "Det var ett dumt jobb". Han läser filosofi, går på Café Opera och gör lumpen. Han blir hemskickad från det militära efter en timme efter att försökt ge sej ut att kriga.
Pirinens teckningar ger Socker-Connys bärsärkagång genom det svenska samhället en smittande energi. Redan här finns den dragning åt abstrakta mönster och bisarra figurer som i Pirinens senare seriekonst ibland har hotat ta över helt. Men här stödjer cirklarna, kuberna och punkterna fortfarande berättandet. Och ger albumet en annan tyngd än dess många - men ändå för få - efterhärmare.
Inlägg
5 kommentarer:
Min första kontakt med Pirinen var redan 1980, en serie om "Jack Snorvel" i tidningen Svenska Serier. Jag blev väldigt förtjust i den och köpte "Välkommen till sandlådan" när det albumet kom ut. Mycket bra det också, inte allt men det mesta.
Socker-Conny hade jag dock lite svårare för. Tyckte nog inte hans serier höll för ett helt sammanhållet album. Ojämnt berättat, slarvigt tecknat här och var. Sen spelade det säkert in att Pirinen plötsligt slog igenom med just det albumet; fan och hans mormor sprang runt på stan och citerade Socker-Conny på fyllan. Det var lite svårare att ta honom till sitt hjärta då. (En dum inställning, jag vet, ungefär som att ignorera Judas Priest i massor av år på grund av alla fjuniga hårdrockare med ryggmärken, men inte så ovanlig.)
Med Pirinens tredje album, "Gas", tyckte jag att han börjat hitta hem igen, men i samma veva gjorde Joakim Lindengren sig ett namn och jag tyckte hans serier svängde betydligt mer än Pirinens. Lite samma känsla som tidiga Pirinen, "Jack Snorvel" och dom, faktiskt. Så Pirinen tog ett par steg tillbaka i mitt medvetande, en hyfsat skicklig serieskapare bland många andra, varken mer eller mindre.
Nuförtiden uppskattar jag dock både Socker-Conny och Pirinens serier i övrigt betydligt högre. Jag kan inte ta fram alla hans album och sträckläsa dem ett efter ett, som jag kan med en del favoriter, men så omåttlig kan jag inte vara med Strindberg, Coltrane eller rött vin heller.
Lena Ackebo och vår gamle vän Hans Lindström. Nog finns det liv och intellekt i serievärlden. E
Spiring: "Jack Snorvel" bör jag ha läst innan "Socker-Conny". Då jag samlade på Svenska Serier som liten. Men jag minns inte vad jag tyckte om den då. Nu kan jag se hur han brottas med inflytandet från de amerikanska undergroundserierna.
"Välkommen till sandlådan" läste jag nog efter "Socker-Conny". Och den är jag fortfarande rätt förtjust i.
Jag tycker nog "Gas" är nästan lika bra som "Socker-Conny". Men det finns ett slags värde i en längre historia, jämfört med de kortare i "Gas".
Den närmast totala omfamning "Socker-Conny" fick av omvärlden kan nog ha inneburit ett visst problem för Pirinens senare karriär. Även om det nu finns mycket bra där.
Serien är lite ojämn. Men jag tycker inte den är slarvigt tecknad. Blandningen av geometriska former och friare skämtteckningar tycker jag är fascinerande.
Jag har aldrig tyckt att Joakim Lindegrens bilder varit särskilt fascinerande. I nte ens i de av hans serier som jag gillat (Judas Priest är jag tyvärr inte särskilt bekant med).
Ska jag vara ärlig har jag väl inte själv tänkt på huruvida Socker-Conny är slarvigt tecknad eller inte. Men Pirinen själv tycker det och han om någon borde ju veta.
En egenhet med Pirinens serier, som gör honom lite svår att masskonsumera, är att de i mina ögon är ganska statiska. Figurerna är avbildade, de rör sig inte. Och replikerna är också som huggna i sten. Nästan mer affischkonst än serier. Vilket alltså inte är något negativt.
Det finns något lite kantigt hos Pirinen.
I och för sej är serieskapare inte nödvändigtvis de bästa bedömmarna av sina egna verk.
Jämfört med en del av Pirinens senare serier så kan jag tänka mej att "Socker-Conny" var snabbare tecknad.
Jag tog fram och läste om "Jack Snorvel". Jag tycker den håller bra.
Skicka en kommentar