Pennskaftet kom 1910 och var Elin Wägners genombrottsroman, men påminner en hel del om den närmast föregåene Norrtullsligan (som nyss kommit i pocket - den har jag inte läst, men jag har för mej min mor gillar den - vilket brukar vara ett gott betyg).
Den skildrar en grupp kvinnor som arbetar för den kvinnliga rösträtten. Och då framförallt titelpersonen Pennskaftet, som fått detta namn för att hon är journalist.
Romanen brukar räknas till en av den svenska litteraturens mindre klassiker. Vilket kanske inte låter så roligt. Men det är en rapp underhållande berättelse (möjligen kan beskrivningen av Cecilia, Tommy och Annika till Pennskaftets Pippi Långstrump, säjas ha tagit lite skada av tidens tand).
Jag har boken i En bok för alla. Deras böcker från den här tiden (1980) var kanske inte så snygga, men till skillnad från en del av deras andra årgångar hållbara. Och så har boken ett förord av Barbro Alving (Bang).
Pennskaftet kom åter ut i pocket för ett par år sen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar