SAPFO

Det är Greklands nationaldag idag. Men det blir ingen lista ned grekiska filmer. Den ende grekiske regissör jag på rak hand kan komma på är Theo Angelopoulos. Vars filmer väl inte direkt är dåliga, men väldigt långsamma.
Det säjs att den grekiska regeringen utlovat en större summa pengar till den som orkar hålla sej vaken genom en hel Angelopoulos-film. Jag tror inte de riskerar bli av med pengarna (fast hans Biodlaren med Marcello >Maastroianni är bra och också de andra av hans filmer som jag sett är vackra och lite sömn har faktiskt aldrig skadat någon).

Men på något sätt bör ändå dagen uppmärksammas och då med en poet som redan de gamla grekerna uppskattade.
Även om de var dåliga på att bevara hennes dikter.

Dikter och fragment av Sapfo var FIBs Lyrikklubbs årsbok 1999. Den innehåller allt som finns kvar av Sapfos verk. Boken är översatt av Tommy Olofsson och Vasilis Papageorgiou (som också tolkat John Ashbery).
De valde att ha med alla fragmenten. Också från de dikter där bara ett ord bevarats.
Utan att markera var det saknas saker.

Det är ett skäl till att det är en så pass levande bok. Sapfos dikter får en omedelbarhet. Det är möjligt att det om några decennier kommer att kännas som en förlegad översättning - Sapfo i alltför tidsbunden modärn poesiskrud (förordet nämner poeter som Celan och Katarina Frostenson). Men ännu håller dikterna och fragmenten här bra. Och jag tror egentligen de inte är så långt från originalets verkan. För Sapfos samtida publik bör hennes poesi ha haft en direkt effekt.

"Jag tror ingen flicka som sett solens ljus/någonsin kommer att vara så skicklig" (hela dikt nummer 56).