Stjärnornas fiende

Det finns en sketch i det kanadensiska komediprogrammet New kids in the Hall som heter "Career Ending Moments in Show Business 1962." I den håller en man ett tacktal. Han tackar vänner, producenter, sin manager. Hitler och sina föräldrar.
Publiken blir tyst och han förs bort från scenen.
- Vad hände.
- Du tackade Hitler. V
- Varför skulle jag tacka Hitler?
Mannen som irriterat för bort prisvinnaren har inget svar på detta. Sketchen slutar med orden "I can't believe I thanked Hitler!"
Moralen i historien är: tacka inte Hitler.

Det är ett råd någon kanske skulle ha gett Wyndham Lewis innan han 1931 gav ut boken Hitler. Ett hyllande porträtt av der Führer-to-be.
Jag har inte läst boken. Jag tvivlar på att den är särskilt bra.
En anledning till att Stjärnornas fiende, en ultramodernistisk pjäs skriven för Lewis och Ezra Pounds (Pound skulle senare ibland "råka" tacka Mussolini i sina böcker) tidning Blast (som man kan läsa mer om i Gunnar Hardings antologi Vortex) 1912 inte är så känd är kanske denna Hitler.

Fast fastän jag i tonåren var rätt förtjust i pjäsen så tycker jag idag att den är lite väl överspänd. Det är snarare en läspjäs än en pjäs - och på samma gång en novell om uppsättningen av denna pjäs.SCENANVISNINGARNA UPPTAR EN STOR DEL AV TEXTEN DE ÄR SKRIVNA MED STORA BOKSTÄVER OCH ÄR BISARRA BESKRIVNINGAR MELLAN SURREALISM OCH SCIENCE FICTION ("FÖRST ÄR HAN ENSAM. EN MINOTAUR SOM RASAR IN I CIRKUSEN. DENNA STJÄRNA BETYDER INTE MER ÄN DEN LOJA STJÄRNBILDEN OVANFÖR OSS. HAN ÄR INTE ENS 'EN STJÄRNA'. HAN RUSAR IVÄG, NER I JORDENS INNANDÖME", övers. Clemens Altgård - så lyder en av de mer normala passagerna i stycket).
En senare utgåva (utgiven ett år efter Hitler) ska vara omarbetad till en mer uppsättningsvänlig version. Men den svenska utgåvan är en översättning av den första versionen.
Den är utgiven på förlaget Bakhåll i en serie med små poesiböcker som kanske inte hade så mycket med varandra att göra men som alla hade samma omslag, men i olika färger. Med urvalsvolymer med Adonis, Lucebert och franska surrealister.

Stjärnornas fiende påminner en del om surrealismen. Lewis själv ansåg att den hade påverkat James Joyce. Ett visst litteraturhistoriskt intresse har den. Om Lewis hade varit mer läst utan Hitler är svårt att säja. Det är knappast en lättsmält text.