James Tiptree-priset

I år gick Tiptree Award till Baba Jaga la ett ägg av den kroatiska författaren Dubravka Ugresic. Jag har inte läst boken. Men den säjs vara bra. Och finns på svenska. Något som inte alltid är fallt med Tiptree Award-vinnare.

Priset är uppkallat efter den amerikanska sf-författaren James Triptree jr. Det tilldelas en bok inom fatastiken som handlar om kön och genus.

Det är alltså inte ett pris som går till enbart kvinnliga författare. Även om de, kanske inte så förvånande, brukar dominera short- och longlist till priset. Tiptree jr. själv hade alltså kunnat få det även när alla trodde att hon var man.

Tiptree jr. hette egentligen Alice Sheldon och hennes identitet var länge en hemlighet. Men det gick ett rykte om att hon skulle vara kvinna. Något som fick författaren Robert Silverberg att i ett förord förklara att hon skrev typskt manligt, som Hemingway. Och att ingen kvinna skulle kunnat skriva på det sättet.

Denna anekdot berättas i förordet till den första antologin med Tiptree-vinnare: The James Tiptree Anthology 1. Sex, the future, & chocolate chip cookies, redigerad av Karen Fowler, Pat Murphy, Debbie Notkin och Jeffrey D. Smith. Undertiteln är en anspelning på att priset bland annat finansieras med hjälp av kakförsäljning.

Antologin innehåller noveller, romanutdrag och ett par essäer. Två av novellerna (av Kelly Link respektive Kara Dalkey) är varianter på H. C. Andersens "Snödrottningen" - som också finns med i samlingen. Så där har antologin ett sekundärt tema.

Annars är de bästa novellerna "The Ghost Girls of Rumney Hill" av Sandra McDonald - en spökhistoria där ett gäng döda pojkar och flickor för evigt är fast i de könsroller de hade medan de levde, och "Boys" av Carol Emshwiller - om ett framtida krig mellan könen, också den ur barnperspektiv (den senare har gått som Veckans novell i P1).

Fast bäst är nästan en essä (ursprungligen en föreläsning) av Ursula K. LeGuin (som en gång i tiden inte lät Tiptree vara med i en brevdiskussion om feminism - då den uteslutande var för kvinnliga författare) där hon skriver:

"It's not a matter for me of stooping to an occasional amusing bit of slumming in the kiddylit ghetto or the Sci Fi gutter. I live there, in the ghettos and the gutters. I am a street person of the city of fiction. And every now and then I come lumbering up like some sort of Sewer Monster out of the depths of Genre onto the spotless lawns of Literary Realism - since realism, to my mind, is simply another genre, another domain of fiction, and all mine if I want it.
Ur "Genre: A Word Only a Frenchman Could Love"

Det har kommit ut tre James Tiptreepriset-antologier.