När jag den 8:e Mars förra året hade en lista med 10 bra romaner skrivna av kvinnor så skrev jag att kvinnliga författare inte längre var något undantag. Men de kvinnliga filmregissörerna är fortfarande en minoritet, även om de blir fler. Det kan väl bero på flera saker. En sak som slår mej är att det finns flera filmer av regissörerna nedan som jag inte sett då deras filmer är svåra att få tag i.
Det finns en större del av Francoise Truffauts filmografi på DVD än Agnes Vardas - om man säjer så.
Beau travail
Ibland nästan plågsamt långsam film. Men också plågsamt vacker. Claire Denis.
Cleo från 5 till 7
En av de första filmerna i den så kallade nya franska vågen. Gjord av Agnés Varda 1962 så följer den en sångerska en dag när hon väntar på ett läkarbesked. Fortfarande en enastående film.
En ängel vid mitt bord
Jane Campions genombrottsfilm (jag har i alla fall för mej att det är hennes genombrottsfilm) bygger på en trilogi av Janet Frame.
Faustas pärlor
Peruansk film av Claudi Llosa. Om en indiansk kvinna vars mor blivit våldtagen. Något vi får höra genom att modern sjunger om detta för dottern. Dottern får plats som tjänstekvinna hos en pianist som en dag hör henne sjunga och ger henne en pärla för varje sång hon sjunger.
I shot Andy Warhol
Mary Harron har gjort flera bra filmer men inte riktigt nåt upp till vad denna tidiga film lovade. Om Valerie Solanas, vilket kanske inte är så originellt ämne. Men bättre än det mesta annat som gjorts om S.C.U.M. - manifestets författarinna. Bra soundtrack.
Innocence
Denna film av Lucile Hadzihalovic (det är fullt möjligt det är så det stavas) från 2004 handlar om en skola för unga flickor avskärmad från världen. Hur och varför flickorna förts dit förklaras aldrig. Det är en vacker, märklig och lite kuslig film. Jag gillade slutet - vilket inte alla verkar ha gjort. Inspirerad av samma kortroman av Franz Wedekind som också Dario Argentos Suspiria är löst baserad på (ytterligare två filmer utgår från denna Wedekind-text, vilket gör att denna med största lätthet tar den eftertraktade titeln Den mest filmade obskyra tyska symbolistkortromanen).
Mitt liv utan mig
Den spanska regissören Isobel Coixets kanadensiska film (Coixet har gjort filmer i flera länder) om en ung kvinna som får reda på att hon snart ska dö och gör upp en lista över saker hon ska hinna med innan dess. Den beskrivningen får filmen att framstå som nån slags life time movie. Men det är en fängslande om än kanske inte helt osentimental film. Och den har Sarah Polley huvudrollen - vilket alltid är ett plus (den bygger på en novell av Nanci Kincaid som heter "Pretending the bed is a raft" - vilket hade varit en bättre titel).
Scrubbers
Mai Zetterling gjorde denna engelska film om ett ungdomsfängelse för flickor innan Amorosa. I början av filmen så rymmer två unga kvinnor från en öppen anstalt - den ena för att träffa sin dotter, den andra för att kunna bli flyttad till en hårdare bevakad anstalt där hennes flickvän är. De hamnar bägge på samma ställe och blir fiender.
Sedmikrasky
Tjeckisk nyavågenklassiker med en befriande energi. Heter Daisies på engelska ochTusenskönorna på svenska (på länken skriver jag även om den senare, mindre kända Panel Story.
Två tyska systrar
Margarethe von Trottas film om två prästdöttrar där den ena blir terrorist. Jag har inte sett den här på många år. Men en scen när de sitter i skolan och ser på en film om folkmordet på judarna har satt sej fast.
Kazuo Umezu (1936-2024): so long and thanks for all the screams
14 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar