Invasion på Mars

Invasion på Mars av Ray Bradbury (Martian chronicles i original, den lyckade svenska titeln får man anta att översättaren Olle Moberg stod för) kom ut i början av 50-talet och är en samling berättelser där man först försöker och sedan lyckas kolonisera Mars. Och det nya Mars-samhällets undergång.
Det är en så kallad fix it novel (termen skapad av sf-kritikern John Clute) där tidigare publicerade noveller binds samman till en helhet av nyskrivna vinjetter.
Inom SF-genren är fixitromaner rätt vanliga (Bradbury gav senare också ut fixitromanen Den illustrerade mannen). Detta är ett av de mer lyckade användanden av formen.

Invasion på Mars blev efter en recension av Christopher Isherwood (Bradbury hade stött ihop med Isherwood i en bokhandel och trugat på honom ett signerat ex av boken) Bradburys stora genombrott och gav honom en läsekrets också utanför sf-publiken.
Efter detta höjdes hans böcker ofta så att säja upp från genren av kritiker. Inte minst i Sverige. Där han blev populär. Jerry Määttä ägnar ett kapitel i sin avhandling Raketsommar (som tagit sitt namn från den inledande vinjetten i Bradburys roman) om science fiction i Sverige 1950-1968 åt Bradbury och mottagandet av hans böcker och hur de sågs som något annat och bättre än science fiction.

Redan den första svenska utgåvan av Invasion på Mars (vars omslag pryder inlägget, själv har jag en senare fulare pocketutgåva av boken) var lite mer elegant än den tidens sf-utgivning.

Invasion på Mars är i vilket fall fortfarande en fängslande läsning med dess lite vemodiga skildring av Mars och dess befolkningar.