"Detta Ernst Ahlgrens förnämsta verk, Victoria Benedictsson" skriver Klara Johanson i en recension från 1908. (Victoria Benedictsson kan säjas vara titeln på den brevsamling hon recenserar men dubbeltydigheten kan inte ha undgått Johanson).
Ernst Ahlgren var Victoria Benedictssons pseidonym. Numera brukar hennes romaner och noveller ges ut under namnet Benedictsson. Men mitt ex av Fru Marianne (1887) är från 1918 och som synes (se bilden nedan) står det Ahlgren på det. Och den står också på A i min boksamling.
Då Benedictsson själv kallade sej Ahlgren när hon gav ut den så tycker jag väl man kan respektera det. Ahlgren hade hon också till skillnad från Benedictsson, som var hennes makes namn, valt själv.
Fru Marianne är fortfarande fullt läsmöjlig. Men Ahlgrens stora verk var Benedictssons Stora boken. Hennes dagboksanteckningar. Men de har jag tyvärr inte. Hade jag haft de hade de stått på B. (Senaste utgåvan är i tre band.)
"Ty penningar ägde han! Han ägde vad de eftersträva, alla dessa i sina fina kläder och med belevat sätt, alla dessa, som med förakt se ned på dem, som icke fått bildning som de. Han tänkte därpå med triumf, han tänkte därpå med den berusande känslan av att gå på randen av en frestelse, då njutningen ligger i själva den hemliga rysning man känner vid att falla."
(Det här inlägget ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling, en i taget i alfabetisk ordning.)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar