Ett par Adonisar

En gång om året brukar Adonis nämnas. När det är dags att spekulera om nobelprisjippot.
Om Adonis nånsin får priset är väl inte så viktigt. Men hans roll som den arabiska poesins ständige nobelpriskandidat ställer vissa frågor.

När Tomas Tranström tilldelades nobelpriset diskuterades här i kommentarerna andra svenska poeter som hade förtjänat priset. De flesta av dessa rätt okända utanför Sverige.

Rimligtvis finns det många bra syriska eller libanesiska poeter. För att inte tala om arabiska. Det är svårt för mej att avgöra om han verkligen förtjänar den roll som arabvärldens främste poet som han fått i västvärlden.
Men jag gillar Adonis.

Jag har två samlingar som jag bägge rekommenderar. Ett urval, Den förälskade stenens tid, sammanställt av Hesham Bahari. Och genombrottssamlingen Sånger av Mihyar från Damaskus.

Raderna nedan är ur Den förälskade stenens tid:
"Plötsligt,/omringar nattväktarna luften/och avbryter stigarnas kuttrande/de knäcker trädens nackar och trampar ner rosorna//- Vad är ni rädda för?/- För allting. För böcker och kif, hasch och bläck, hanen och honan, dagen och natten...//Men/här kommer en sol och den följer oss sakta genom dessa dalar"
ur långdikten "Och rymden väver förklaringarna" från 1979, övers. Hesham Bahari 
(Det här inlägget ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling, en i taget i alfabetisk ordning (eller två i taget i det här fallet))