Ett liv utan superkrafter är väl inte värt att leva?

Daniel Ahlgrens SH 3. Volym 1: Ett liv utan superkrafter är väl inte värt att leva? kom ut 2007. Det har kommit två till album i serien sen dess. Jag har inte läst dem.
Jag gillar omslaget och hur superhjältedräkten hänger på samma sätt som kläderna i Ahlgrens andra serier. Men innehållet är inte så bra. Så här skrev jag om det 2008 (jag har lagt till nya radbrytningar):

"SH står för superhjälteprogrammet. Att amerikanska alternativserietecknare har en dragning till superhjältegenren (Bagge har gjort Spindel-mannen, senaste Eightball o.s.v) är kanske inte så konstigt med tanke på hur det amerikanska serielandskapet ser ut. Men det är förvånansvärt vanligt med riffar temat även i Sverige.

Ahlgren pendlar mellan att ta varianterna på Stålmannen och Läderlappen och Kapten Marvel och X-men och så vidare på allvar á la Alan Moores Marvelman (som en scen alluderar på) och ren parodi.

Själva handlingen med bakåtgående dimensioner är någorlunda rättframt gjord men serien går i samma sävliga takt som andra Daniel Ahlgren-album vilket inte riktigt funkar.
Albumet hade varit bättre utan den längre episod mot slutet där en analog till den blonda i scooby-doo gänget blir gruppvåldtagen till döds (off-panel som det heter men ändå).

En serie vinjetter med en flicka som just fått krafter fungerar bättre då de passar Ahlgrens stil."

(Det här inlägget ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling, en i taget i alfabetisk ordning.)