Primal urge

Det kan vara svårt det här med hur man ska förhålla sej till det motsatta könet. På senare tid har vi kunnat läsa om hur norska författare fantiserar om att ha sex med varje cyklop de möter och hur resenärer önskar de kunde tala om för kvinnor att de är fulsnygga. Tänk så mycket enklare livet vore om vi hade plattor i pannan som talade om hur pass attraherade vi är av varandra.

Detta händer i Brian Aldiss roman The Primal Urge (1961). Den brittiska regeringen beslutar att alla människor ska ha en ER, en Emotional Register. Den gör att man kan se om den som har den vill ha sex med den den träffar.

Boken utspelar sej 1961. Vilket gör hela scenariot mycket osannolikt. Men det är en satir där man ser samtida brittiska personligheter reagerar på nymodigheten.

En och annan av dessa känner också den nutida svenska läsaren igen. Som Aldous Huxley (som gett Aldiss tillåtelse att använda honom). Men många är åtminstone för mej okända. Och man tänker att så här måste det kännas att läsa en svensk nyckelroman för en engelsk läsare.

Och till skillnad från med boken i förra inlägget så har jag den inte i originalutgåva utan i en ful senare utgåva.