På SvtPlays öppna arkiv kan man se ett inslag från när priset 1974 gick till en niondel av Akademin självt. Tre författare har på olika sätt invändningar mot Svenska Akademin och dess prisutdelande.
Det kom en våg av kritik mot nobelpriset i litteratur år 1974. Som numera ofta beskrivs som om man mobbade ledamöterna Martinsson och Johnson.
Men de invändningar mot institutionen som förs fram på klippet är fortfarande giltiga.
Bruno K. Öijer, vars hår ännu inte blivit riktigt öijerskt underligt, säjer att han tycker Akademien är ointressant.
Jan Myrdal, med märkligt hår, menar att Akademin fyller en ordboksfunktion som är bra men att deras prisutdelningar är skadliga (om de får inflytande), då den får författare att rikta sitt skrivande till det etablerade litterära samhället.
Karl Vennberg ifrågasätter om Akademien kan överblicka hela världslitteraturen.
Den ständige, men ändå märkligt nog avgående, sekreteraren brukar lägga viss energi i intervjuer på att hävda astt de visst har överblick. Och det verkar också som om de faktiskt lägger ner mer tid på att försöka hålla sej bekanta med internationell litteratur. Men den har knappast blivit lättare att överblicka.
Öijers motstånd är väl kanske mer en inställning än ett argument (samma inställning präglar även Myrdals syn).
Men denna opposition mot de akademiska borde vara självklar. Ändå diskuteras Priset på kultursidor och liknande som om det vore något annat än en pseudonyhet.
Myrdals kritik är en kritik mot deras prisutdelningar i stort. Men Nobelpriset ger De (inte längre) Aderton en legitimitet som liknande akademier i andra länder inte har.
Alltså: svenska akademien är ointressant, skadlig och har dålig överblick.
Till denna kritik kan man lägga den ojämna könsfördelningen och hur den påverkat synen på litteraturen. Kvinnliga nominerade som inte fått priset gås igenom i en artikel i SvD igår. (Jag antar att man skulle kunna se deta som ett argument för att behålla Nobelpriset - för att jämna ut fördelningen.)
De flesta av dessa nominerade är för oss idag okända namn. Nobelpriset har en påverkan på litteraturhistoriorna.
Varför ska en excentrisk död miljonär fortfarande tillåtas ha detta inflytande på den litterära diskussionen?
Till höger kan du rösta om huruvida man bör avskaffa Nobelpriset i litteratur (hur det skulle gå till rent juridiskt är en annan fråga.) Jag röstar Ja.
(uppdatering: Resultatet av omröstningen kan du se HÄR.)
Inlägg
25 kommentarer:
Intressant. Mycket intressant inlägg.
Jag tycker det finns mycket att säga både om vilka som får (och kanske även om vilka som fått!) priset, hur nomineringen går till, och hur och av vem beslutet fattas. Men jag tycker inte priset ska avvecklas. (Och i realiteten - hur ska det gå till? Om detta pris avvecklas, så borde i ännu högre grad de andra Nobelprisen avvecklas, men där hörs inga sådana röster.)
En av prisets viktigaste funktioner är att den (till skillnad från August och Pulitzer och en massa andra) trots allt tar hänsyn till den internationella bokutgivningen, och sätter författarskap i fokus som annars inte skulle uppmärksammas. Detta gäller både prisvinnarna, och de som finns på short list.
Jag tror att jag skulle önska mig lite mer öppenhet kring själva utnämningsförfarandet. Vilka pristagare är det som diskuteras? Kanske kan 5-10 namn släppas redan före sommaren. Då skulle samtliga få en större uppmärksamhet och fler läsare.
(Och så kan jag väl tillägga 1) att jag inte stöder akademier (eller andra institutioner) som belönar sig själv, och 2) sura rönnbär finns det överallt. Särskilt på hösten, när oktober närmar sig.)
Om du äter rönnbär blir du dålig i magen.
"sätter författarskap i fokus som annars inte skulle uppmärksammas"
De författare som får priset tillhör, med något undantag, de mest kända i sitt land. De är redan uppmärksammade.
Och den nyständige sekr. lär ju ha en blogg. Där kan han uppmärksamma vilka författarskap han nu vill.
"Om detta pris avvecklas, så borde i ännu högre grad de andra Nobelprisen avvecklas, men där hörs inga sådana röster"
Jag hade först med en rad om att även de andra prisen nog fyller samma skadliga funktion. Men jag anser mej inte ha tillräckligt med kunskap på de områdena.
Åtminstone medicinpriset har jag läst liknande kritik.
Sen får du det att låta som om det skulle finnas ett stort antal röster emot litteraturpriset. Vilket har gått mej förbi.
Den uppmärksamhet som priset ger gäller ju inte bara Sverige. Det jag tänkte på var i första hand internationell uppmärksamhet. Och det är inte den ständige sekreteraren ensam som bestämmer vem som får priset. (Har Englund startat en ny blogg, förresten? Den gamla är pausad sedan några månader.)
Vad gäller övriga Nobelpris så kan jag inte föreställa mig (men jag är inte heller särskilt insatt) att det finns några verkliga förespråkare för att Nobelpriset ska slutas dela ut, varken i medicin, kemi eller något annat. Det finns alldeles för mycket prestige i det - både från svensk sida på grund av den uppmärksamhet som det svenska forskarsamhället åtnjuter eftersom de har förmånen att få dela ut den, och från institutioner utomlands.
Många röster emot Nobelpriset? Nej, där läser du in mer än vad jag avsåg. Fast om det finns några sådana skulle jag gärna lyssna på dem också. Men du tar ju själv upp några röster som kritiserat priset och förfarandet kring utdelningen? Det var främst dem jag menade med rönnbären. Dessa kan för övrigt tillagas på ganska delikata sätt (som gelé eller i sås; jag är säker på att de förekommit på mer än en Nobelmiddag).
De andra kan väl också skaffa sej bloggar.
Som sagt jag är inte tillräckligt insatt i de andra områdena. Kritik som riktas mot priset brukar ju heller inte i litteratur-fallet dras så långt som till att avskaffa det. De som du menar avundsjuka författarna Myrdal, Öijer, Vennberg kräver det ju inte heller. (Och man får nästan gå 35 år i tiden för att hitta ens den här moderata kritiken.)
Jag tror Clezio med company var kända även utomlands. Och denna uppmärksamhet du talar om kan ju också kallas för inflytande.
Och jag tror nog att det är skadligt för litteraturen om priser får för stort inflytande.
Vill du utveckla tanken på varför det är särskilt farligt för litteraturen att litteraturpriser får inflytande?
(Och jag ser framemot bloggande Ekman och Lindgren.)
Om priser (eller akademiutnämningar) får ett stort inflytande så lär det skrivas böcker som vänder sej till de som delar ut priserna.
Böcker som ser ut som prisbelönade böcker ska se ut.
Det nu rådande litterära klimatet blir utdraget som den Vita Häxans vinter. (eller någon mindre klumpig metafor).
Om den medicinska forskningen inriktas för att få priser är det säkert också dåligt. Men jag tycker inte medicinen är en lika viktig disciplin.
Det sista var ett skämt.
Okej. Jag förstår synpunkten att priserna kan trigga författare att skriva romaner som är prismaterial. Och det där kan ju funka på August- och Pulitzer (man kan skriva om sin taskiga barndom, helst med missbrukande föräldrar, och om hur man klarat sig ändå, och gör man det med någorlunda elegant språk så blir man nominerad, och beroende på konkurrensen så får man priset (exempel: Alakoski och Enquist). Men Nobelpriset bygger ju i större utsträckning (trots att det enligt stadgarna inte skulle vara så) på ett helt författarskap. Där är det svårare att lura till sig ett pris utan att vara riktigt bra.
Och jag har inget emot att riktigt bra författare uppmärksammas, och i bästa fall belönas.
Det är min fasta övertygelse (så pass mycket skvaller har jag ändå hört över fakultetsgränserna) att mycket av den medicinska forskningen är alltför inriktad på att få priset. Nackdelen med det där är att kunskapen inte delas tillräckligt snabbt, utan att folk håller på den för att säkert kunna tillskrivas upptäckten.
För övrigt kan jag hålla med om att medicinen är en mindre viktig disciplin vad gäller nobelpriset i litteratur (men Jersild har skrivit en ganska underhållande roman om Nobelpris: Ljusets drottning).
Det spelar mej ingen roll vem som får de litterära priserna (även om jag förstår den feministiska kritiken).
Problemet är att den akademiska traditionen kan bli tongivande.
Priset finns för att uppmärksamma den sortens författarskap som riktar sej till de etablerade litterära akadämiska kretsarna.
Det sista har du helt rätt i.
Ska jag alltså förstå dig så att du inte tycker att de författarskap som de litterära akademiska kretsarna uppmärksammar är värd uppmärksamhet utanför de litterära akademiska kretsarna?
Eller menar du att de akademiska kretsarna ska ta tillfället i akt att uppmärksamma andra författarskap än de normalt sysslar med när Nobelpriset ska delas ut?
Jag anser inte att nobelpriset ska delas ut, eller snarare att man borde tiga ihjäl det.
Den här med viktiga författarskap som uppmärksammas är något man hör så ofta att man kan börja tro att det är sant.
Det är väl ytterligare ett argument för att man inte ska tro allt man hör. Eller läser.
Jag lägger det i högen.
Jag har nu röstat nej. Mina argument är ytliga:
* Festen är tjusig
* Sverige får glans och uppmärksamhet
* Det är kul att författarna får så mycket cash
Det verkar ju vara en stor majoritet på det beståendes sida.
*Om jag hade varit bjuden på festen hade jag nog tyckt att argumentet var tyngre.
*Samma argument som brukar användas för att vi ska bevara monarkin
*Priset går inte direkt till fattigt folk. Hittills är det bara Mahfous som behövt pengarna
Nej, Selma Lagerlöf behövde dem till att rusta upp Mårbacka.
Jag hade inte tänkt skriva nåt mer eftersom ni har en seriös diskussion och jag känner mig allmänt svamlig, men nu när jag ändå börjat så vill jag också påpeka att det folk utomlands känner till Sverige för är Abba, Björn Borg, Ikea och Nobelpriset. I mina ögon smäller Nobelpriset högst där.
Och sen gillar jag också att litteratur från de mer udda länder kan få en skjuts.
Snow (och Petter, för all del, eftersom det är din blogg): jag lärde mig på besöket på Mårbacka i somras att Lagerlöf faktiskt redan hade köpt stället när hon fick priset. Hon räknade dessutom ganska stenhårt med att få Nobelpriset (för att kunna rusta upp Mårbacka, mycket riktigt). Prissumman räckte inte helt och fullt till detta dock. I den här diskussionen är det intressant att någon kunde vara så säker på att få priset att man så att säga tog med de i budgetberäkningen (hon hade dock räknat med att få det ett eller ett par år tidigare).
Men för att återgå lite till det som jag och Petter diskuterade tidigare så tycker jag å ena sidan att det är väldigt olika slags författarskap och texter som har belönats under den tidsperiod som jag kan överblicka (och okej, det rör sig väl om 15-20 år i realiteten; Mahfouz var den första som jag riktigt uppmärksammade). Det är alltså ganska svårt att tänka att man "ska skriva på ett visst sätt för att få Nobelpriset". Och även om det vore så – helt ärligt talat är det så svårt att skriva på "det sättet", att man inte behöver vara orolig för att någon får priset som inte förtjänar det.
Jag håller säkert i grunden med dig Petter om jag tänker igenom saken noga. Men det tänker jag inte göra. Jag vill ha Nobelpriset kvar av egoistiska skäl. Men vi kan gärna skrota monarkin och gå ur EU :-)
Mahfouz hade stora skulder. Det är inte riktigt samma som att ens herrgårdssäte kanske skulle behöva målas om.
Att Lagerlöf var så säker på att få priset talar är väl ett exempel på det Veckans Poet Vennberg talar om när han säjer att litteraturen var mer överskådlig förr. Kandidaterna var färre.
Jag tycker inte de författare som fått nobelpriset inte förtjänar det. Det finns en del jag inte uppskattar men annat vore konstigt och den sortens författarskap som är mina favoriter riskerar inte att få det.
Det är inte att författare skulle kunna lura till sej priset genom att skriva nobelprisvänliga romaner eller dikter som är det jag vänder mej emot.
Det är att ju större inflytande priser får desto större risk är det att unga författare skriver böcker för att bli lästa och belönade av det redan etablerade litterära etablissemanget.
Men de andra traditionerna kommer alltid att finnas.
1. Det är knappast för ungdomssynderna som folk får Nobelprisen. Det krävs ett moget författarskap för det (sedan kan "moget" tolkas olika).
2. Det kommer alltid att finnas grupper av unga författare som vill skriva så att etablissemanget uppskattar dem och belönar dem.
3. Det kommer alltid att finnas andra grupper av unga författare som säger att de skiter i att de blir belönade, och så skriver de som de vill.
Det brukar vara till den senare gruppen som nobelprisen till de nyskapande författarna delas ut. (Pinter, Fo, Jelinek... Oj, dramatiker alltihop!)
Lyran: Nobelpriset kommer ju inte att avskaffas. Och det här inlägget gör knappast till eller i från när det gäller det.
Man har naturligtvis rätt att vara road av priset. Och de diskussioner som följer.
Det är väl mer att Svenska Akademiens roll idag tas som given som jag tycker är lite beklagligt.
Vixxtoria: Här verkar ju ditt argument vara att nobelpriset ändå inte spelar någon roll.
Sen var "unga" ett dåligt ordval av mej. Också författare mitt i karriären påverkas av det litterära klimatet.
Och om Svenska Akademien får inflytande i kanonbildningen(uppmärksammar viktiga författarskap) så måste det också påverka detta klimat.
I den Akademiska Litteraturen är det alltid vinter.
Jovisst har du tolkat mig rätt den här gången (men låt det inte bli en vana). Jag tror inte att det hägrande Nobelpriset som sådant inverkar på särskilt många författares skrivande. (Särskilt inte i unga år.)
Jag tror faktiskt inte ens att priset har något otroligt stor impakt på skrivandet hos de personer som finns på short list.
Här, tror jag, finns en väsentlig skillnad mellan priset i litteratur och medicinpriset.
Men - och här tror jag du har rätt (det är bäst att vi inte låter det bli en vana heller) - det finns säkert författare som drömmer om att få nobelpriset, och anpassar sitt skrivande till det. Men jag _tror_ alltså inte att det är sådana författare som får priset i allmänhet. Det krävs liksom något mer för det hela.
Jag orkar (eller hinner) inte utveckla allting som har att göra med originalitet, kreativitet osv som har med skrivandet att göra (och jag förnekar inte att även detta är aspekter som inverkar på kemi- och medicinpris osv), men grundläggande är väl att man bara kan komma till en viss gräns med hårt arbete. Utan att bli för romantisk här menar jag att det finns någon slags "gudagnista" hos dem som kommit så långt att de finns med i nobelspekulationerna. Alltså den där extra inspirationen, de där unika infallen, som parat med mycket arbete lett fram till underbara konstnärliga prestationer.
Jag tycker att det i regel är hyffsat bra författare som får nobelpriset. Det är inte egentligen det det handlar om.
Nobelpriset ingår i en hel kultur av priser. Denna är jag emot.
Om vi talar emot priskulturen som helhet så är dina invändningar mer berättigade och begripliga. Där tror jag att det finns en hel drös med yngre (och för all del medelålders och äldre också) som anpassar sina böcker för att kunna få priser. Men hej - det finns en massa jobb som är sådana. Det är ett sätt att bli uppmärksammad = få pengar = överleva = kunna skriva mer...
Konstnärer har gjort så i alla tider. Man kan tycka att det är fel, det kan man. Men jag vet inte om jag tycker det.
(Jag kanske tycker det lite grann, men har en massa invändningar som är väldigt nyanserade, och de hinner jag inte utveckla nu. Jag ber att få återkomma i frågan.)
Begripligt eller ej så fanns dettamed priskulturen med i inlägget:
"Akademin fyller en ordboksfunktion som är bra men att deras prisutdelningar är skadliga (om de får inflytande), då den får författare att rikta sitt skrivande till det etablerade litterära samhället." och "en kritik mot deras prisutdelningar i stort. Men Nobelpriset ger De (inte längre) Aderton en legitimitet som liknande akademier i andra länder inte har."
Skicka en kommentar