Norges nationaldag påverkar också Lyrans tematrio denna vecka. Om tre norska:
Nordahl Grieg - Artiklar ur Veien frem
Den norske författaren Nordahl Griegs tidskrift började utkomma 1936. Denna samling (en svensk utgåva från 78 av ett norskt urval från 47, det finns andra urval av Griegs artiklar på svenska) innehåller bland annat utdrag ur hans brevväxling med Aldous Huxley, kritik och inte minst politiska anti-fascistiska artiklar. Vissa av dessa kan kanske ha lite väl mycket av yay Stalin! över sej. Men det är överlag en stark samling artiklar av historiskt stort intresse.
Espen Haavardsholm - Munnarna
Haavardsholm tillhör de intressantaste av de norska nu levande författarna. Vilket märks redan i denna hans första roman från 1968. På många sätt är det en typisk modernistisk roman från sin tid, liksom hans senare politiska period var typisk på sitt sätt. Men typisk är ingen nedsättande term och Munnarna är fortfarande mer fängslande än de flesta av de många liknande romaner som skrivits sen dess.
Tarjei Vesaas - Fåglarna
Det är ett tag sen jag läste den här nu och jag kan inte säja att jag kommer ihåg så mycket av handlingen. Men jag minns känslan, stämningen och språket. De bästa böckerna minns man långt efter att man glömt dem.
Inlägg
10 kommentarer:
Artig og uventet utvalg! 'Fuglene' vil nok rikignok stå som en påle i norsk litteraturhistorie i overskuelig framtid, men de to andre blir ikke gitt så mye oppmerksomhet pga tekstene de skrev, mer pga posisjonen de hadde/inntok. Grieg var jo kommunisten (selv etter å ha direkte kjennskap til sovjetunionen under Moskvaprosessene) som ble et nasjonalt ikon pga en håndfull dikt i begynnelsen av 2.verdenskrig og det faktum at han var med et britisk fly som ble skutt ned over Tyskland. Dette løfter han nesten opp i Ibsendivisjonen, og en ny skole blir nå gitt hans navn i Bergen (hvor han kom fra). Haavardsholm er mest kjent som den forfatteren som skrev den mest oppskriftsmessige revolusjonære romanen på det røde 70-tallet ('HISTORIENS KRAFTLINJER'), men du har helt rett mht at hans tidligere produksjon er lesverdig, og forsåvidt også en del av hans senere, men marginalisert vil jeg påstå at han er
Vesaas är stor och det är inte bara Fuglene som lyser. Det ligger ett skimmer över Isslottet
Fåglarna är fantastisk
Thauke: På lite betryggande avstånd från det norska litteraturklimatet så står sej Haavardsholms böcker bra än idag. Även om jag inte läst just "Historiens kraftlinjer"(det är väl den med en maoistisk arbetare som beger sej på studieresa till Albanien?). Hans "Zink" från den politiska perioden är en av mina favoritböcker.
Moskvarättegångarna skriver Grieg om i artiklarna i boken. Och de beskrivs ju annorlunda än vad man är van vid.
Men Veijen Frem-artiklarna och romanen "Ännu är världen ung" (också om Sovjet) är mestadels bra.
"De bästa böckerna minns man långt efter att man glömt dem" - snyggt formulerat och så sant. Fåglarna lägger jag till på min läslista.
Fåglarna bör passa en om man gillar Isslottet.
Jag har läst Isslottet, Lena också, med elever; det är et eventyr. Först tycker många att det går för sakta. Sedan lär de sig att läsa långsamt och eftertänksamt, vilken är en väldigt bra lärdom. Fåglarna läste jag för så där trettio år sedan och tyckte nog att den var ännu bättre.
Du har helt rett; 'Zink' er en god bok og 'Ung må verden ennu være' er interessant mht perspektiv.
Om jag minns rätt fick Haavardsholm en hel del kritik från ml-kamraterna - jag var också en sådan och vill nog egentligen inte ångra detrent politiskt, särskilt mycket, ml-estetiken var inte så moro - för att han var för modernistisk
thauke: "Ännu är världen ung" är också ofta en mycket rolig bok.
Och inte fullt så enögt sovjetvänlig som man kanske skulle kunna tro.
Skicka en kommentar