Gigant

Jag tycker ofta att det är svårt att komma ihåg exakt när man första gången läste ett verk. Därför är det praktiskt med tidningar som har årtal på omslaget.
När jag letar fram och bläddrar i serietidningen Gigant Nr 6/1983 så vet jag att jag var nio år när jag köpte och läste den.

Gigant hade kommit ut sen mitten av 60-talet och innehöll serier från DC Comics. Alltså med Läderlappen och Stålmannen och de. 1983 bytte tidningen format från att ha varit i färg och med 68 sidor till att vara i scart-vitt och med 100 sidor.
Jag hade läst några nummer innan omläggningen, har för mej att det första jag läste innehöll ett äventyr med Super Baby, en serie som utspelade sej under Stålmannens spädbarnsår. Han letade påskägg om jag minns rätt´.

Men det var med det nya formatet som jag blev en trogen läsare av tidningen. Som också fick en annan lite (lite) mer seriös karaktär. Vilket märks i nummer 6/83 med att där finns albumrecensioner och man på redaktionsplatsen svarar en insändare om en av författarna till en av serierna och inte om karaktären.

Mest märks det i att man istället för att ha Lagens Väktare (en grupp bestående av Läderlappen, Stålmannen och Mirakelkvinnan med flera populära hjältar - i sina vuxna versioner även om det inte skulle förvåna mej om de nån gång blev förvandlade till spädbarn) som huvudserie som den ofta var i gamla Gigant hade Träskmannen som dragplåster.

Träskmannen eller Swamp Thing som den hette i original var en tecknad serie från början av 70-talet, skriven av Len Wein och tecknad av Berni Wrightson. Huvudpersonen var en forskare som förvandlats till ett slags växtmonster efter en explosion i sitt laboratorie.
Wrightson hade tecknat skräckserier tidigare (han är kanske mest känd för sina illustrationer till romanen Frankenstein) och Träskmannen var ett slags kombination av hjälteserien med skräckserien. Träskmannen mötte frankensteinliknande varelser, ett monster som var som om H.P. Lovecraft hade gjort The Blob och, i det här numret, en varulv.

Historierna hade ofta en rätt enkel handling och gott om violett prosa ("Träskmannen granskar huset...dess förfallna, dystra fasad...och han vet att vagnen är hemma...") som inte blev bättre av den svenska översättningen. Men teckningarna är fantastiska.
Wrightson tecknade bara de tio första numrena av Träskmannen, Wein skrev ytterligare tre. Gigant fortsatte att publicera en handfull av äventyren post-wein. Men de var sämre. Istället blev den nya huvudserien Camelot 3000. En historia om ett framtida England där Kung Arthur kommer tillbaka då jorden invaderats av utomjordingar.
Och så gick Plastmannen av Jack Cole i tidningen. Det är en bra serie och avsnitten var väl valda.

De vanliga superhjälteserierna fanns hela tiden kvar. I detta nummer var till exempel en serie en där Läderlappen mötte Hulken. Också den är skriven av Len Wein. Som jag minns det vart jag rätt förtjust i den. Och den är väl okej för vad den är. Wein knyter samman de två karaktärerna genom att göra det till en Joker-historia.
Men den är mer för en nioåring. Medan jag fortfarande kan läsa de tio första kapitlena av Träskmannen med behållning.

De Träskmannen-avsnitt som gick i Gigant var från början av 70-talet (ett par av dem hade tidigare gått i en annan svensk serietidning). 1983 bör redan serien ha återupplivats av Alan Moore. Men jag tror ändå inte mitt nioåriga jag hade uppskattat Moores Swamp Thing lika mycket som Wrightsons Träskmannen.
(bilden är från en spansk översättning av Träskmannen - liksom den svenska i svart-vitt, den färglagda versionen är inte alls lika snygg.)