As I went out one morning
Från John Wesley Harding - kanske Dylans bästa album.
Dark eyes
På en annars rätt försumbar platta från 80-talet. Sången pekar framåt mot Time out of mind-perioden.
Gates of Eden
"Motorcycle black Madonna two-wheeled gypsy queen"
I and I
Enligt en anekdot som Leonard Cohen brukar berätta så mötte han Dylan vid en spelning och Dylan sa att han gillar "Hallelujah" och frågade Cohen hur lång tid den hade tagit att skriva. Ett par år, säjer Cohen och tillägger att "I and I" är en bra sång - hur lång tid tog den att skriva? En kvart, svarar Dylan.
I want you
At Bodukan-versionen. Med flöjten.
Isis
En av de där Dylan-sångerna som är som små korta bisarra noveller.
Just like Tom Thumb's blues
Sad-eyed lady of the lowlands
På Blonde on Blonde. På vinylversionen var det ett dubbelalbum och denna låg som ensamt spår på en av sidorna. Blonde on blonde är full av bra låtar.
Tangled up in blue
Från Blood on the tracks - ett album fullt av starka spår som ändå på nån vänster inte riktigt når upp till Dylans bästa. En omarbetad textversion finns på Real live. Den enda ursäkten för det albumets existens.
Wedding Song
På Planet Waves.
When the ship comes in
Dylans "Sjörövar-Jenny".
Tidigare på Butter tar ordet om födelsedagsbarnet:
Om baksidestexterna på tre Bob Dylan-album
De tio bästa Bob Dylan-coverna
Murder Ballads av Nick Cave & The Bad Seeds och Bob Dylan
Inlägg
8 kommentarer:
bra lista
Bra lista men saknar...
• Motorpsycho Nitemare
• Seven Curses
• Rambling Gambling Willie
• Mississippi
• Subterranean Homesick Blues
Bob Dylan har gjort så pass många bra låtar att en sån här lista egentligen är ett fåfängligt företag.
Motorpsycho Nitemare är ett bra exempel på early funny Dylan. Rambling Gambling Willie är en av flera av outaken till Freewheelin' som är bättre än Freewheelin'.
Jag tror inte jag hört "Seven Curses".
Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att Seven Curses kan vara Dylans bästa låt. Hur den kunde sorteras bort från The Times are a-Changin' är helt obegripligt.
Helt OK lista. "Gates of Eden" skulle jag nog själv valt. Och det är alltid trevligt att se låtar från den undervärderade "Planet waves" i rampljuset.
Fast mina två favoriter är nog trots allt "It's alright ma" och "Desolation row". De känns dessutom som två sidor av samma sak, eller kanske två perspektiv på samma sak - både textmässigt och i musiken. Där "It's alright ma" tecknar en turbulent och orolig bild är "Desolation row" mer uppgiven, men också mindre upprörd. Lugnet efter stormen. Fast det handlar väl egentligen om de bilder som låtarna målar upp för just mig.
Spiring: "It's alright ma" och "Desolation Row" är två bra sånger.
Jag har aldrig tänkt på att direkt jämföra dem. Men deras bildspråk påminner lite om varandra.
De album de är på är i alla fall representerade på listan.
Planet Waves kallas väl i och för sej nuförtiden alltid för undervärderad, kanske är det dags att säja att den är omvärderad.
Tyrone: De flesta av de spår som inte kom med på Freewheeling är traditionella. Det kanske också stämmer för samma för The Times They Are...
Finns "Seven Curses" på nån av Bootleg Series-volymerna?
"Seven curses" finns på Bootleg Series 1-3, den där boxen som kom först i serien. Och man får nog säga att den boxen är minst lika ha- och hörvärd som originalskivorna. Mer så än en del originalskivor rentav.
Dylan har gjort en otrolig massa bra låtar. Men det är det många som har. Hur förutsägbart det än kan låta var det till och med John Wesley Harding som Dylan var unik, i mina öron. Många av de senare skivorna är fantastiskt bra men saknar ändå det där speciella för mig.
Dylan var bättre fram till och med John Wesley H.
Men det finns mycket bra därefter. Planet Waves, Desire, New Morning, Shot of love och en hel del annat.
Skicka en kommentar