Lucien Leuwen - en klassiker jag inte läst

Det finns en lite underlig blogginläggsgenre där folk skriver om böcker de inte läst eller böcker de försökt läsa. Oftast så kallade klassiker.
Nu är väl antalet klassiker så pass många att även de mest belästa bland oss har hundratals, kanske tusentals klassiska verk olästa.
En av de många klassikerna i bokvärlden är Lucien Leuwen av Stendhal.
En kärleksroman som också är en roman om det politiska livet i 1830-talets Frankrike. Dedicerad "To the happy few".
Men jag har inte känt mej så happy de gånger jag försökt läsa den.
Jag har börjat läsa boken flera gånger. Jag kommer aldrig så långt.
Av någon anledning har jag ändå sparat boken när jag gjort utrensningar i mitt bibliotek.
Och det jag läst är inte så dåligt - sämre än Kartusianklostret i Parma, men bättre än Rött och svart (Leucien Leuwen skrevs mellan dessa två Stendhalromaner som oftare nämns - kanske därför att de är möjliga att läsa ut). Om man nu kan göra en sån bedömning efter att ha läst 50 sidor av en 600 sidor lång roman.
Nån gång kommer den kanske att bli läst.
Fast om jag förstått rätt så är bokjävuln dessutom oavslutad.