lördag 10 september 2011

Åtta länkar en lördag


Kvinnosynen som gud glömde av Jenny Högström
Om Maria Schottenius intervju med Linda Boström Knausgård i DN: "Detta är intervjun med en människa, nej förlåt jag menar kvinna, som Schottenius helt tycks definiera utifrån denna kvinnas relation (läs: underordning) till 1) sin kände man, hans böcker, hans skrivande 2) sina barn 3) sin psykiska diagnos.[...]Låt mig citera en liten passage så ni fattar den inbyggda logiken: 'Det är skördetid. Snart kommer boken ut. Snart kommer familjen hem. Det är mycket att ta hand om.'
Av åtta redovisade frågor har sju med mannen att göra. Nej, det är knappast en slump att det sista ordet i intervjun är 'han'."
Jag läser novellsamlingen av Boström Knausgård som är anledningen/skulle varit anledningen till intervjun nu. Den är rätt bra.

Snöflingor om Mandelbaumporten av Muriel Spark
Snowflakes in rain skriver om Spark och jag anar en Spark-revival.

Shazams Moderna klassiker - Enigma
Henrik Örnebring skriver på Shazam! om Vertigo-serien av Peter Milligan och Duncan Fegredo.

Charles Hatfield om The League of Extraordinary Gentlemen: Century: 1969
"What’s disconcerting about 1969 is how joyless the exercise has become, and how wan and stretched the story feels[...]It feels like the story of characters who have outlived their time, which may indeed be the point: Black Dossier made protagonists Mina Murray and Allan Quatermain immortal by means of a plot device filched from Rider Haggard, but since then their deathlessness has been a drag. 1969 belongs to a genre that includes Swift’s episode of the Struldbrugs (from Gulliver’s Travels) and Peter Hammill’s weary, terrifying song 'Still Life': explorations of why immortality, basically, sucks."
Recension av Alasn Moores och Kevin O'Neills serie på The Comics Journal - lär dej betydelsen av ordet nerny i kommentarerna.

Crister Enander om Jan Guillous Brobyggarna
"Död och kärlek, dramatiska förvecklingar och motgångar, framgångar och ständiga nederlag som ska övervinnas och bemästras – inslagen i Guillous sekelkrönika är de klassiska för andra brett upplagda äventyrsskildringar. Vi känner alla igen dem från de stora berättelserna." Det är en positiv recension - Enander har i början av artikel en arg (Enander är ofta lite arg av sej) utläggning om att man ska tycka illa om Guillou och skriva ner honom. Men åtminstone den första Arn-boken fick väl rätt gott mottagande. Jag har tyckt om en del av Guillous böcker och gäspat mej igenom andra och är lite nyfiken på den nya.

Trailer till en dokumentär om Rowland S. Howard
Trailern till filmen Autoluminescent och lite om den och artisten Howard, känd från grupperna Birthday Party och These Immortal Souls samt samarbeten med artister som Nikki Sudden och Lydia Lunch.

Tom Foss om Action Comics 1 av Grant Morrison och Rags Morales
Foss på Fortress of Solitude är entusiastisk över den nya versionen av Stålmannen.

Action Comics-bojkott
En kristen serietidningshandlare har emellertid bojkottat Action Comics då Stålmannen i en ruta säjer "gd" - något handlaren fått för sej betyder god damn - Chris Sims gör sej lustig över detta och det gör han rätt i.

2 kommentarer:

Spiring sa...

Normalt sett är min uppfattning om Guillou att romanförfattande inte är hans starkaste sida. Jag har dock tyckt om ett par av hans böcker, framför allt de där han börjat på något nytt - som "Det stora avslöjandet", "Ondskan", "Coq Rouge" (dvs första) och "Vägen till Jerusalem". Hans längre serier har liksom gradvis blivit alltmer rutin, känns det som, och då har hans svagheter som författare märkts tydligare - lite platt dialog, hjältar som är så helylle att de är bäst på ALLT HELA TIDEN. Hans senaste romaner har jag överhuvudtaget inte brytt mig om att läsa.

Detta borde kunna innebära att just den nya kan vara läsvärd, eftersom det är den första i en ny serie. Men jag vet inte... Kajsa Ekis Ekmans recension i DN mer än antyder att de svagheter som brukar störa mig är framträdande redan nu.

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/jan-guillou-brobyggarna

Petter Malmberg sa...

Jag har egentligen inte läst så många Guillou-romaner. Och den första Arn-boken tjänade en del på mina låga förväntningar. Och den serien blev lite sämre för varje bok.
Men i början tyckte jag han där sålde det här med att Arn var bäst på allting genom att mer handla om hur han blir det än att han är det.

Jag har inte så stora förhoppningar inför den nya. Christer Enanders är den enda positiva recension jag sett, även om Kajsa Ekis Ekmans ju inte var helt negativ, men också i den låter det som om det pojkbokaktiga tagit över lite för mycket.