torsdag 29 september 2011

When I copy my masterpiece - Bob Dylan Lånaren


i No direction home, Martin Scorseses film om Bob Dylan, så berättar Dylans bekanta från hans tid i Greenwich Village att när Dylan hade bott över så försvann alltid ens bästa skivor.
Och mycket av Dylans musik är lånat från andra sånger. Oftast från traditionell musik - "Masters of war" har som exempel samma melodi som "Nottamun Town". Fraser från folkvisor och blueslåtar återkommer i Dylans sånger under åren.
I folkmusikrörelsen var detta ett någorlunda accepterat beteende. Woody Guthrie brukade säja "Don't bother. Sing a song. Steal it."

Flera tavlor i Dylans senaste konstutställning säjs nu ha lånat sina motiv och kompositioner från fotografier. Tavlorna ska föreställa bilder från Dylans resor. Det har nu hänt förut att Dylan inte varit helt sanningsenlig om resor och sånt.

Dylan kom att göra något nytt och vackert med bitarna han stal från den amerikanska sångboken. Hans tavlor är dock rätt trista. Vilket jag tycker är tråkigare än att de möjligen inte är helt originella.
(Bilden är Dylans "The Monk". Den är lånad härifrån)

8 kommentarer:

Spiring sa...

"With God on our side" har också en hel del likheter med "The patriot game", som jag faktiskt hörde (med the Dubliners) innan jag hörde Dylans låt. Enligt Wiki är melodin till "A patriot game" från en äldre sång, "The merry month of May". Tydligen ansåg också låtens textförfattare, Dominic Behan, att Dylan plagierat låten.

Petter Malmberg sa...

Ja, jag lyckades blanda ihop låttitlarna. "Masters of war" har samma melodi som "Nottamun town", en låt mest känd med Jean Ritchie. Jag har för mej att lånet i "With God on our side" är erkänt medan lånet till "Masters of war" inte är det.

Spiring sa...

Om man jämför "With God on our side" och "The patriot game", i alla fall den version jag har hört, överensstämmer melodin inte riktigt, men jag vet inte om Dylan ändrat lite eller om det finns andra varianter som han lånat rakt av. Det är i alla fall inte samma melodi, även om det finns stora likheter.

Petter sa...

Melodierna på traditionella sånger skiljer sej ibland åt i olika versioner från olika platser. Men när Dylan stal ändrade han nog också ofta på sångerna. En fördel med att sno traditionell musik jämfört med att covra låtar är att man kan göra lite vad man vill med den.

Anonym sa...

"Låna" är väl helt fel ors i sammanhanget! Dylan har uppenbart stulit=plagierat motiven. Stöld är stöld även om de som stulit gärna försöker minimera sitt ansvar genom att påstå att de "lånat" (cyklar, bilar, skivor och vad de nu anser att andra ska bidra med för den egna välfärden). Så länge plagiatörer inte avslöjas så kan de ju, som i Dylans fall, bygga upp en förmögenhet. Affärsidén är "Låna (=stjäl) så mycket du hinner och kan. Ge ut allt i ditt namn och sälj så länge det går. Avslöjas du så har du en förmögenhet att vila på."

Petter Malmberg sa...

Lån kanske är fel ord. Men stöld är å andra sidan en juridisk term som inte riktigt har täckning här.
Och det är knappast hans tavlor som gjort honom rik.

Då Bob Dylans egna advokater inte ser så vänligt på om man kopierar honom så skulle man ju kunna tycka att han skulle kunna vara lite mer försiktig själv.

Wunder sa...

Inom konsten har man alltid inspirerats och plagierat. En ny ISM dyker upp och alla följer med. Dylans verk är bara lite väl uppenbara. Men det är bara en fråga om grad.

Ett fåtal konstnärer och verk har skapat något genuint nytt. Det verkar inte som om Dylan kommer in i den skaran.

Petter sa...

Musikern Dylan tycker jag nog har skapat något genuint nytt.
Hans målande är väl närmast en hobby. Något man egentligen borde kunna unna honom att ha.