Mumin

I textdelen av Alan Moores The League of Extraordinary Gentlemen Volume II, en "The New Traveller's Almanac" går Moore igenom världen och låter varje land befolkas av varelser från litteraturen. När han i andra delen kommer till Norden hoppar han över Sverige. (Fast han kallar det före detta Cimeria och ger alltså i en bisats vårt fosterland den koppling till Conan Barbaren som vi har anledning att vara stolta över.) Detta kan ju såra ens patriotism, men när han kommer till Finland nämner han Moominvalley och dess "unusual pacifistic breed of troll".

Och om den svenskspråkiga litteraturen har gjort ett märke i den fantastiska traditionen så är det väl just den finlandssvenska Tove Janssons Muminböcker.
Från Kometen kommer med dess märkligt uppskjutna undergång till att i Sent i november där Muminfamiljens frånvaro är centret i den första ungdomsboken som vuxenbok.

Delar av böckerna kan tyckas ha åldrats. Könsrollerna är väldigt fasta. (Visserligen kan Too-Ticki lite uppväga, men å andra sidan är hon ju lesbisk). Men att muminmamman är väligt mycket mamma har att göra med att muminfasmiljen är en skildring av Tove Janssons egen familj som var konstnärer. Inga är mer (köns)konservativa än bohemer. Hennes språk lever i vilket fall lika väl som alltid.



Tove Jansson var också konstnär och illustratör. Samt serietecknare. Hennes Mumindagsstripp började återutgivas av Drawn & Quarterly för ett par år sedan till allmän kritikerhyllning. En svensk utgivning har följt. (Men de första åren av serien skrevs från början på engelska).
Jansson har ett ledigt förhållande till strippformen. Panelerna sammanknyts på ett lekfullt sätt. Vilket var ovanligt på den tiden.

Romanerna är väl den väsentligare delen av Muminvärlden men serierna har en stor charm.