Det är 1982 och Socialistpartiet har just vunnit ett nyval. Men statsminister Per Holme har fått en hjärtattack och han har tvingats ställa in sitt tal mot U.S.A.s politik i Sydostasien. De unga radikalerna, ledda av finansministerns son, tänker emellertid demonstrera i Malmö. Inte bara mot U.S.A. utan också mot kontrollagarna - varje vecka väljs slumpmässigt tusen svenska medborgare ut för att i detalj övervakas. Demonstranterna har med sej ägg som de tänker kasta på polisen: "- Du vet lika väl som vi vad äggen symboliserar". Men en korg av äggen har blivit preparerade med sprängmedel. Det blir en massaker.
Åke Ortmark ska ha skrivit flera romaner som utspelade sej i samhällets högre skikt. Men jag tror att
Den inre cirkeln är den enda framtidsskildringen.
Sverige 1982: en politisk framtidsroman är undertiteln. Den kom ut 1972.
I boken får vi följa en industriledare som under pseudonym och i hemlighet ger ut prisade diktsamlingar vart fjärde år. Och den 32-åriga prinsessregenten som vill ha mer inflytande över regeringspolitiken och beordrar en museichef att ge henne ett porträtt av Karl XII ("Karl XII, ropade prinsessan, Karl XII! Jag vill ha ett porträtt av Karl XII!").
Polischefen låter ibland "nåd gå före rätt" om de unga kvinnliga behålösa demonstranterna visar sej "särskilt förnuftiga", speciellt uppskattar han om de har judiska drag (borgerlig samhällssatir, typ).
Ett hormon som gör barn intelligenta spelar en roll i handlingen. Boken kulminerar i en rysk roulette med en handgranat mellan Per Holmes efterträdare och industriledaren/poeten.
Per Holme har vissa likheter med Olof Palme, men annars tror jag inte att boken är någon nyckelroman - personporträtten är lite för bisarra. Det är i vilket fall en väldigt dålig roman - men kalkonböcker kan också vara rätt underhållande.
2 kommentarer:
Hmmm... det låter som om hypotesen att Ortmark skulle vara Bo Balderson kan avskrivas.
"Många konstaterade att det skulle kännas gott att veta vem som dolde sig bakom den intetsägande pseudonymen" står det å andra sidan apropå poetkapitalisten.
Skicka en kommentar