Lars Jakobson har ofta haft inslag av science fiction i sina böcker. Redan som nittonåring hade man med en novell i sf-tidskriften Jules Verne Magasinet. I nummer 371, eller i oktobernumret 1978.
"Vid randen" är en kort novell, knappt två sidor lång, om en rymdfarare som sitter ensam i ett rymdskepp - "Inga klockor och kamerorna slås bara på då en himlakropp är inom synhåll, så jag kan inte se dem närma eller fjärma sig. Dessutom: sex år är bara vad vetenskapsmännen påstod att färden skulle ta. Tiden existerar inte utan klockor."
Det var knappast den första novellen om en ensam astronaut. Men som Jakobsson skrev 25 år senare i essän "Ombord på de stora skeppen" så är sf en megatext, "där varje författare burit sten till det stora bygget". Detta gäller väl även annan litteratur - men det är tydligare i sf.
"Vid randen" är inte en av de stora stenarna i det bygget men en inte så dålig start på ett intressant författarskap.
"Ombord på de stora skeppen" finns i Stjärnfall. Om SF. Jakobsons essä uppehåller sej främst vid Samuel R. Delany. Boken innehåller också en essä av Ola Larsmo och en av Steve Sem-Sandberg (Sem-Sandberg skrev förr sf men har på senare år övergått till den mer populära genren historiska romaner).
Jakobson hade med en till novell i Jules Verne Magasinet: "Någonstans en strand" i nummer 380, april 1980. Den är snarare fantasy eller weird fiction.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar