Svenska framtider från förr - Eremitkräftan av Sven Delblanc

Det är alltid ovant för flyktingar i början, men dom vänjer sig snart. Vi har kurser för sånt. Där plockar vi Fängelset ur kroppen på dom.

I början av Sven Delblancs debutroman Eremitkräftan (1962) så flyr huvudpersonen Axel från Fängelset. I Fängelset växer man upp i Barnkrubban - det är ett samhälle som styrs av Chefen. Tre dagar i månaden får man permission och kan gå till Nöjesparken. Men de mest patriotiska medborgarna i Fängelset hoppar över sin permission.
På fängelset finns statyer uppresta efter Flyktingar. Axel bestämmer sej för att bli en av dem.

Efter flykten så kommer vår hjälte till Den Vita Staden där han bland annat träffar Lilith. Den Vita Staden verkar till en början vara en trevligare plats. Men vad händer egentligen i Badhuset?

Att Den Vita Staden inte riktigt är den utopi den först verkar vara kanske inte direkt förvånar någon. Men scenerna där staden visar sitt andra ansikte är rätt så fängslande. Särskilt en med en föreläsning om Gudasonen, en omvandlad Herkules-myt, där föreläsaren anklagas för heresi.

Gudasonhistorien är en av flera omarbetade äldre berättelser i Delblancs författarskap. Och den senare Delblanc går redan att känna igen i Eremitkräftan. Som är ovanligt läsvärd för att vara en debut.