Läkaren tycks ha gått om tid så här dagen före jul. Han pratar på:
- Min dotter har flera gånger frågat om hon inte kan få ta med sej sin klass och åka över till er på ön. Jag vet inte, jag har ställt mej lite tveksam. Man vet ju inte hur man blir mottagen?
Det brukar inte bli särskilt bra när slutet av en roman helt oförhappande utspelar sej i framtiden (Göran Hägg har gjort en sån, Doris Lessing en annan). Undantaget är P. C. Jersilds Geniernmas återkomst. Men så består den också av historier från människans gryning, med en berättelse om våra förfäder hominiderna fram till när romanen skrevs 1987. Och så ytterligare en bit in i framtiden.
Vi besöker kung Herodes hov, Freuds lärjungar och Gulasg. Det är en fascinerande hopljugen världshistoria. Om makt och vanmakt, om felläsningens och den för hastigt givna befallningens roll för skeendet.
I slutkapitlen har man lyckats klona hominider och andra förstadier av människan. Liksom enskilda människor. Men en religiös omvandling har skett i samhället. Och evolution och sånt där anses numera förlegat. Så klonerna bor på en liten ö undangömda från världen.
P. C. Jersild har skrivit flera framtidsskildringar och ytterligare några böcker av fantastisk karaktär. Bland dessa finns både några av hans bästa och hans sämsta. Geniernas återkomst tillhör de allra bästa Jersild-romanerna.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar