Allt går sönder skrevs av den nigerianske författaren Chinua Achebe och kom ut 1957. Den skrevs på engelska. Allmänt räknas den som en av de stora klassikerna i den afrikanska romankonsten. Ibland som den stora klassikern. (Att Achebe ibland säjs ha skapat den afrikanska litteraturen är dock bara irriterande).
Och när jag läser den nu tycker jag mej kunna se dess inflytande på flera romaner jag läst tidigare. Vilket gör att stora delar av texten känns märkligt bekant.
Men det är också en text tydligt påverkad av andra texter. Dels de nigerianska myterna och folksagorna. Dels (den klassiska och senare) tragedin och den europeiska (då) moderna romanen.
Boken skildrar Okonkwo som strävar uppåt i sitt stamsamhälle. Hans far var en odugling men själv är han arbetsam och ambitiös. Och ibland hänsynslös. Det stamsamhälle som skildras är inte lika statiskt som såna ofta framställs. Redan innan européerna kommer så har det genomgått förändringar. Genom bokens gång skildras samhällets seder. Folksagor vävs in i berättelsen på ett sätt som är vanligt också i långt senare afrikansk litteratur. Kanske på grund av Achebes inflytande.
En del av myterna känns igen från en annan tidig nigeriansk roman från samma tid - Palmvindrinkaren av Amos Tutuola. Men där Tutuolas roman mer eller mindre är ett hopfogande av flera sagor så är det hos Achebe lika viktigt med vem som berättar sägnerna. En sak som gör att det är en klart realistisk roman.
Okonkwo är en tragisk hjälte men inte alltid heroisk. Han har en Horatio-liknande vän som är mer sympatisk. Men också när Achebe skildrar honom i hans svagare stunder ger han honom gravitas.
Också de vita när de kommer och allt går sönder tecknas med en viss nyans. Tre företrädare för den engelska kyrkan går fram på olika sätt med pacifieringen av de lokala. Men att den mer saktfärdige missionären som till en del respekterar stammens seder blir efterföljd av en mer grundlig är skrivet.
Allt går sönder är en tragedi av en nödvändighet. När Achebe skriver sin roman har män som Okonkwo för länge sedan gått under.
Språket kan ibland kännas lite väl torrt redogörande. Vilket kan ha att göra med den gamla översättningen. Bokförlaget Tranans återutgivning av boken har en reviderad version av den gamla översättningen. Vad det betyder är svårt att säja utan att jämföra de två utgåvorna. Ebbe Linde, som gjort översättningen, var en bra poet och översättare. Men när det gäller romaner så kan 50 år vara mycket i översättningsår.
Nu är det bara detaljer. Allt går sönder är en fängslande bok. Man kan förstå dess ställning.
Inlägg
3 kommentarer:
Jag har faktiskt läst den här! I engelsk version, till och med. Men jag minns nästan ingenting, inte ens om jag tyckte den var bra eller inte. Kanske dags för en omläsning.
Om det är länge sen du läste den så kan den nog rekommenderas för omläsning.
Om det var nåt år sen och du inte minns den så kanske den inte var för dej. Boken har ett distanserande drag som kan göra att det i början är svårt att intressera sej för historien.
Gymnasiet, eller strax därefter. Mer än 15 år sen, alltså. Den ska stå nånstans i bokhyllan, och blir kanske omläst nån gång.
Skicka en kommentar