NACKSPÄRR

Nackspärr är inge bra. Där tar jag ställning och säjer att jag inte gillar nackspärr.

Om man försöker vila huvudet i en position som känns bra blir det sämre efteråt. Det går att göra nån slags metafor av det där. Men jag är för trött.

För trött ckså för att läsa även de dummaste enklaste böcker. (Fast jag har en varulvsromansbok nånstans. Den borde man kanske leta upp.)

i stället ser jag ett par avsnitt av Speed Grapher. Dålig smak direkt överförd till japansk tecknad film. Hjälten är en fotograf som blir sexuellt upphetsad av att ta bilder av våld. Han får kraften att allt han fotograferar exploderar efter att ha fått en kyss av tonårig flicka som avgudas i en klubb där de riktigt rika får sina mest förbjudna önskningar uppfyllda.

Pengar styr allt i det Japan som skildras. Den tonåriga flickan på klubben minns inte klubbkvällarna. På dagarna svälter hennes rika styvmor (eller något liknande) henne. En lärare som bekymrar sej för flickan blir köpt av styvmodern. De har sexuellt umgänge så att flickan kan komma på. Efteråt får lärarinnan springa i väg med alla pengar hon kan bära men inga kläder.
Det är viktigt att lära barnen pengars värde.

Kanske skulle man kunna kalla serien för kapitalistkritisk (en och annan diskussion om pengarmas korrumperande makt förs mellan protagonisterna) om den inte vore så enfaldig.

En av skurkarna är en sadistisk balettdansare som kan böja sina leder hur mycket han vill och strypa folk med sina armar. Han slipper nog få nackspärr.