måndag 6 juli 2009

Här skulle jag väl egentligen haft någon slags symbol för visslingar som rubrik


Jag har ett sommarprojekt där jag lyssnar igenom mina vinyl alfabetiskt. Började på E, efter Dylan. Tar minst en om dagen. Senaste jag lyssnade på var en med Thomas Mera Gartz.
På Einstürzende stannade jag upp och lyssnade även på mina neubauten-CDs, medan Euskefeurat och Diamanda Galas som jag också har en del CD med fick räcka med vinylen. Filarfolket, Fläsket brinner, Foetus, Folk och Rackare, Anja Garbarek och andra har fått en genomlyssning. Skivorna med Fria ProTeatern var intressanta att lyssna på ihop.
En del av skivorna spelar man inte så ofta. Vilket är vitsen med det hela.

Det finns album jag införskaffat enbart för en låt och kanske bara lyssnat igenom en gång. Så när jag kommer fram till G och Peter Gabriels Charisma så vet jag inte om den kommer att innehålla en enda uthärdlig låt förutom "Games without frontiers". Och det är väl knappt att den gör. "Lead a normal life" är den som kommer närmast att inte vara en plåga. Ändå är albumet intressant att lyssna på som tidsdokument. Och så finns ju "Games without frontiers" där som en belöning:

5 kommentarer:

Konungen sa...

Ja fan vilken bra låt!

Petter sa...

Ja. Skivan var ju du som gav mej en gång i tiden. Så tack för det.

Jenny sa...

Skönt att det finns fler som uppskattar vinylens inneboende skönhet ;). /J

vixxtoria sa...

Intressant projekt. Mitt projekt borde vara att digitalisera en del av mina älskade vinyler. Och det skulle ta nästan två år om jag digitaliserade spelade en vinyl om dagen...

Petter sa...

Jenny: Min officiella syn på saken är att musik är musik och att det inte gör så stor skillnad om det är vinyl eller CD. Fast i smyg tycker jag att vinyl är tuffare.

Viktoria: Jag har inte räknat på hur lång tid det kommer att ta. Troligen lägger jag av innan jag kommit runt till Dylan.
Ska man digitalisera tillkommer en nyttighetsaspekt som nog för min del skulle garantera att jag la av tidigt.