Nästa månad så är det 20 år sen det första numret av Daniel Clowes enmanstidskrift Eightball kom ut. Där publicerades första delen av Som en sammetshandske smidd i järn (Like a velvet glove cast in iron). Den kom tidigare i året ut för första gången på svenska på Epix.
Sen tidigare finns den senare Ghost World utgiven på album. Och en del andra serier av honom går att hitta i diverse serietidningar.
Trots att Som en sammetshandske... är ett så pass tidigt verk (även om Clowes hade gjort en hel del serier innan Eightball så är det tydligt gjort av en som behärskar seriemediets form. Serien består av en serie löst sammankopplade mer eller mindre bisarra händelser. Vilket lätt kan ge ett splittrat intryck. Men Clowes väver in berättelserna i varandra. I intervjuer inför Eightball 23, senare utgiven i bokform som Ice Haven (något omarbetad), nämner Clowes ofta den äldre Som en sammetshandske...Ice Haven är Clowes bästa verk. En serie som väver ihop 22 olika historier. Dessa berättelser är mer realistiska men man kan ändå se hur Clowes här långt tidigare lär sej hur man låter berättelser förstärka varandra.
Den handling som finns är att vår hjälte: Clay - en man med ett evigt korkat uttryck i ansiktet, ser en underlig film där en kvinna han en gång kände medverkar. Han försöker få reda på mer om filmens ursprung. Under bokens gång möter han en mansonliknande kult där alla kvinnor är märkligt lika varandra. Han råkar snubbla på en sammansvärjning eller två.Han får stryk av ett gäng medelålders kvinnor. Vi får se scener med en liten rökande flicka som skriver filmmanus. Filmmanus till den sortens filmer som den vår hjälte söker och kanske till den berättelse vi läser.
Under berättelsens gång så får vi också se Clays drömmar. Som visserligen är drömlikt konstiga men aningens mindre underliga än de scener där han är vaken. Som för att anknyta till en äldre amerikansk bisarr tradition så ackompanjeras ett kapitel av (texten till) sången om Barbara Allen. En ballad som Bob dylan en gång i tiden tog som exempel på hur underliga de gamla folksångerna kunde vara.
Clowes teckningar är det bästa med albumet. Som detaljen att alla kvinnorna i den underliga sekten har liknande utseende. Clowes är här halvvägs kvar i den mer karikatyrliknande stil han hade i serierna innan Eightball. Groteska och realistiska ansikten blandas.
Till en viss del är Som en sammetshandske... framförallt intressant för att man kan se fröna till senare delar av Dan Clowes författar/tecknar-skap. Men det är också i sej en underhållande läsning, vackert tecknad.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar