O har kommit till Norge i sin bokgeografiska resa.
Norge var det första land jag uppmärksammade med en nationaldaglista på 10 bra norska romaner.
Berätta om en norsk författare
Espen Haavardsholm
En bok som är med på den listan är Zink av Espen Haavardsholm. Det är en samling läsestycken han skrev på 70-talet. När jag i ett annat inlägg skrev om Haavardsholm så skrev en norsk kommentator att Haavardsholm var marginaliserad i det norska litterära livet. Jag vet inte om det är helt sant (han fick Aschehougpriset, ett stort norskt litteraturpris, 2006) men han verkar inte vara lika populär som till exempel Dag Solstad som han kring åren med Zink ofta sammanliknades med.
Haavardsholm har skrivit ett tjugotal böcker. Varav ett par essäsamlingar och en bok om Aksel Sandemose (han med Jante). Rätt lite av Haavardsholms senare produktion finns på svenska. Jag har läst en handfull Haavardsholmar. Den tidigaste av de var den modernistiska Munnarna som är väldigt bra. Medan 80-talsromanen Drift är lite seg. Jag har läst nån av de senare - men kommer inte ihåg titeln. Bäst tycker jag nog fortfarande om Zink - som du borde läsa.
...om en norsk bok
Tarjei Vesaas - Fåglarna
Det är ett tag sen jag läste den här nu och jag kan inte säja att jag kommer ihåg så mycket av handlingen. Men jag minns känslan, stämningen och språket. De bästa böckerna minns man långt efter att man glömt dem.
...om en norsk bok du ännu inte läst
Tove Nilsen - Höghussommar
På nationaldaglistan skrev jag att jag tänkte läsa mer av Tove Nilsen. Det har jag inte gjort. Den här är från från 1998 och heter Skyskrapersommer i original. En titel som är svår att motstå.
Inlägg
5 kommentarer:
Fuglene är nog egentligen min Vesaasfavorit, men Isslottet har med tiden blivit närmare eftersom både Lena och jag har läst den med klasser och sett hur gripna de har blivit
Det fanns ett problem för den marxist-leninistiska litteraturen också i Norge, den skulle va anpassad trots allt och Haavardsholm vägrade en del och så fick han delvis stödtruppen mot sig, hans politik var i hög grad inriktad på vad som politiken gör med personen och visst fn är hans verk bra, och förmodligen just därför. E
"De bästa böckerna minns man långt efter att man glömt dem."
Klockrent, visst är det så. Jag minns ofta bara känslan en bok väckte, men knappt alls vad den handlade om.
Javisst, känslan, men det är också roligt att läsa om och se att man faktiskt har utvecklats.
A propos Sandemose: Vreswiks Felicia adjö. E
O: Jag var rätt nöjd med formuleringen. Så jag återanvände den fån en gammal tematrio om norsk litteratur.
E: Problemet med den marxist-leninistiska norska litteraturen är att det är svårt att säja "den marxist-leninistiska norska litteraturen" utan att börja skratta.
Skicka en kommentar