skivväxlingspausen som med sina ljud - klickandet, söksurrandet framåt och bakåt genom apparatmagen, snappandet, inglidandet, knastrandet före den första takten - liksom hörde till jukeboxens väsen
Huvudpersonen i Peter Handkes Tankar om jukeboxen tänker skriva en essä om jukeboxar. Men själva den tunna boken har undertiteln "Berättelse" och inte essä. Och han berättar om hur han första gången hörde Beatles och hur han studerar andra som väljer låtar.
Det är en av tre böcker Handke skrev som börjar med Tankar om. Just jukeboxboken är min favorit av de tre. Därför att Handkes lite prövande, tvekande stil inte passar lika självklart till ämnet.
Tankar om jukeboxen kom 1990, på svenska 1993. Efter det har jag inte riktigt följt med i Handkes författarskap. Det jag har läst av de senare böckerna har inte varit särskilt bra. Den del av honom som gör att han skriver böcker numera med blyertspenna (någon stackare har alltså som jobb att tyda och skriva av Handkes manus) verkar helt ha tagit över.
Tankar om jukeboxen var boken jag bytte ut i den repris av österrikelistan jag hade igår (jag ersatte den med Väggen av Marlen Haushofer). En Handke fick räcka.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar