fredagen den 7:e oktober 2011

Air Mail. Brev 1964-1990 mellan Tomas Tranströmer och Robert Bly


Tro mig, Susan Sontag är världens tråkmåns
- Robert Bly i brev till Tomas Tranströmer den 20:e feb 1967


När nu Tomas Tranströmer snart ska fylla 80 år så vill naturligtvis det stora förlaget tjäna en slant. Nu finns det tyvärr inte så mycket av poeten att ge ut. Jag kan hålla hans samlade poesiproduktion i ena handen. Och jag har små händer.

Därför har man också tryckt om brevväxlingen med Robert Bly som gavs ut till Tranströmers sjuttioårsdag. Den danska utgåvan från 2007 ska innehålla brev som inte finns med i den svenska (enligt Aftonbladet). Men man utökar inte den nya utgåvan. Vilket ju gör att man slipper köpa den.

I stället tar jag ut den gamla och bläddrar i den. Den är mycket tjockare än de böcker jag har av Bly och Tranströmer var för sej. Över 350 sidor. Med brev från april 1964 till maj 1990. I det första frågar Bly om han får se några översättningar Tranströmer gjort av Jim Wright och nämner att han läser svenska.

Mycket av breven kommer att handla om översättningar och val av dikter. Bly översätter svenska poeter och undrar om ordet "knäsatt" i en Ekelöf-dikt. Tranströmer är en av flera svenska poeter som översätter Bly.

Jag är som regel inte särskilt förtjust i brevsamlingar. De mest spännande författare framstår ofta som världen tråkigaste i sina brev. Men Air mail är en fängslande läsning. Kanske för att breven är ankrade i deras översättningsförsök.

I och för sej framgår det att de som personer nog skulle kunna tråka ut en om det skulle behövas. Tranströmer beklagar sej en hel del i breven. Över hur politisk Göran Sonnevi (som också översatte Bly) blivit. Bly, som själv under samma period mest skriver dikter om Vietnamkriget, svarar tålmodigt att han inte visste att det var så illa när Tranströmer skriver att BLM förvandlats till en marxistisk pamflett.*
Tranströmer är över huvud taget väldigt upptagen vid vilka priser han får och vad som säjs om honom. Vilket ibland ger ett komiskt men mänskligt intryck.

Det skvallras om kända amerikanska kulturpersonligheter och inte fullt lika kända svenska sådana. Tranströmer rekommenderar Bly en bok av Paul Borum. mest för att Borum skrivit berömmande om dem bägge.

Man kan se en vänskap växa fram i breven och det blir en del om att de borde träffas och att de har träffats och om livet i stort. Och breven fylls med små illustrationer. Ibland för att förtydliga ett svar om ett ord i en dikt.
För mest handlar det hela tiden om litteratur och, som sagt, om översättningar.

Det är i frågorna kring dikttolkningarna som den mest spännande delen av breven finns. Det gås in på detaljer som ger en ett nytt sätt att se på bägges dikter. Och på dikter av Harry Martinson och Ekelöf med flera. De två poeternas förklaringar av diverse ord är i sej kan både bli som små lyriska partier och ibland förvånansvärt prosaiska.

Bly är i Sverige nuförtiden inte längre lika läst som Tranströmer. Men han var minst lika bra en gång i tiden. Här framstår hans dikter kanske som mer släkt med Tranströmers än de egentligen är. Men framförallt han sexti- och sjuttiotalspoesi bör tilltala den som gillar Tranströmer.

Air Mail är en av de bättre böckerna i bägge författarnas bibliografier.

*I kommentarerna diskuterades passagen med att Tranströmer beklagar sej över hur politisk Göran Sonnevi blivit och jag nyanserade lite: "Breven är under flera år (de flesta mellan 68 och 74) Sonnevi dyker upp på flera ställen. Det är en dikt som Tranströmer tycker blivit mer politik än poesi. Men på ett annat ställe pratar han om Sonnevis kvaliteer. Han kallas en 'ärlig sanningssökare'". Jag läste också lite slarvigt vid omläsningen - i avsnittet om BLM så driver Tranströmer snarare med de som kallar tidningen för en marxistisk stenciltidskrift, medan han senare är kritisk till Sonnevis politisering.

(Det blir en repris även i dag. Då jag har en läkarundersökning på dan. De uppmanar en att ts med handarbete eller böcker då undersökningen kan ta ett tag. Jag lutar åt böcker. Också det här inlägget är från april i år och hans 80-årsdag har alltså varit och boken finns att köpa. Kanske kommer den i pocket nu.)

2 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Jag är inte heller så förtjust i brevsamlingar (brevromaner är däremot en helt annan sak; de läser jag gärna. Tyvärr är det en genre som inte används så mycket idag, trots att dagens ivriga mejlande borde kunna användas mer till detta), så därför tackar jag mycket för den här genomgången av Air Mail. Det känns som att jag inte kommer (och nu inte alls behöver) läsa den.

Apropå Tranströmers samlade skrifter gick min sambo idag chockad till jobbet, när jag visat honom de tre Tranströmer-böcker jag har i min ägo, och hävdat att det var större delen av författarens produktion. "Kan man få Nobelpriset för så lite ord", var sambons utrop.

Hoppas läkarbesöket går bra!

Petter sa...

Tack det gick rätt smärtfritt, trots att det är en mindre trevlig undersökning ("Nedstörtad ängel" sid 29-33, fast i andra änden).

Det är en rätt underhållande bok. Men det är en fördel om man sen tidigare är road av herrarna Robert Bly och Tomas Tranströmer och Göran Sonnevi och Lars Gustafsson.

Att hans produktion är så liten, kvantitativt sett, har nog närmast hjälpt honom till den position han har i lyrikvärlden.

Brevromaner är väl lite en utdöd genre även om det finns senare exempel som Sigrid Combüchens "Korta och långa kapitel" eller Jan Myrdals "Karriär" (den senare är lite extra udda då Myrdal alltid tar brevromanen som exempel på en form som dött ut). Brevnoveller är lite vanligare än idag.