Det är Österrikes nationaldag. Vilket firas med fyrverkerier och en 10 bra...-lista. Österrike har historiskt sett haft lite svårt att bestämma sej för hur deras gränser ska se ut. Vilket kan göra det krångligt att avgöra vilka författare som är österrikiska. Men jag tror de flesta på listan har hamnat rätt.
Thomas Bernhard - Självbiografierna
Bernhards fem böcker långa självbiografiska svit är det bästa han skrivit. Har nyligen getts ut i en volym.
Hermann Broch - Sömngångaren
En trilogi som är betydligt lättsammare än den Vergilii Död som man annars brukar förknippa Broch med.
Sigmund Freud - Leonardo da Vinci ett barndomsminne
Freud drar de mest långsökta slutsatser om da Vincis inre med minsta möjliga belägg. Vilket man som läsare är tacksam över.
Erich Fried - Dikter utan fosterland
Frieds poesi är ofta bitsk och aforismliknande som den korta dikten "Svar" (som inte är tagen från den här volymen som är sammanställd och översatt av Lars Bjurman).
Peter Handke - Frånvaron. en saga
Om Frånvaron har jag skrivit tidigare: "I hans Frånvaron. en saga möts fyra personer i en järnvagnskupé. Genast börjar de berätta långa berättelser för varandra. "Det är kvinnan, som självklart riktar sig till de tre andra och säger:" (tre sidor följer). De fortsätter att följas åt. En dag är en av de försvunnen.
Jag älskar Frånvaron. Du kommer säkert att hata den. Läs den."
Marlen Haushofer - Väggen
Österrikisk postapokalyps när den är som bäst.
Karl Kraus - I denna stora tid
Texter ur Kraus enmannatidning Facklan. "De flesta författare har ingen annan kvalité än läsaren: smak. Men denne visar bättre smak, eftersom han inte skriver, och den allra bästa om han inte läser."(övers. L. Bjurman, som också står för urvalet)
Gustav Meyrink - Golem
Det judiska skräckfilmsmonsterhoppet har kanske mindre plats i boken än vi Golem-fans skulle önska. Golemsägnen står i bakgrunden för Pragskildringen.
Robert Musil - Mannen utan egenskaper
Mer varierad och läsvänlig än de flesta böcker av det slag som folk läser för att skryta om att de läst dem.
Christine Nöstlinger - Vi struntar i gurkkungen : roman för barn : Wolfgang Hogelmann berättar sanningen utan att avstå från dispositionen
Fler barnböcker borde ha såna titlar. En tidig bok av barnboksförfattaren Nöstlinger.
(Repris från 2009. Jag har bytt ut en av böckerna (försök att gissa vilken - kommer du på rätt svar så kan du belöna dej själv genom att tillaga en österrikisk måltid) och Bernhards pentalogi representerades av den första boken i sviten.
Andra österikisknationaldagsinlägg:
5 bra Haneke-filmer)
Inlägg
3 kommentarer:
Kjeer du forfatterskapet til c Ransmayer? Har lest 'Isen og mørkets redsler' på norsk og tenker at det er e potensiell listetittel!
Musil är i sin ordning. Thomas Bernhard likaså. Jag har dock inte hunnit läsa Tranans nyutgivna "Självbiografierna" som jag köpte förra månaden på Bokmässan i Göteborg. Har svårt att se att det finns något i Bernhards repertoir som klår "Utplåning - ett sönderfall"...
Handke måste kollas upp. Brukar älska böcker som folk säger att jag kommer att hata.
torbjörn: Jag känner igen namnet Ransmayer - när jag googlar ser jag att Ingrids boktankar skrivit om honom. Han ser ju ut att vara i min smak och jag har läst för få unga österrikare. The Dog King (Morbus Kitahara - finns på danska) verkar också kul.
Tyrone: Det där med att det skulle vara hans bästa böcker ska man alltid ta med en nypa salt. Det var väl lite att överdriva min bernhardbeläsenhet. Jag har läst nån Bernhard på U men inte "Utplåning...". Men de är bra, särskilt sista delen.
Du skulle nog gilla "Frånvaron" - fast det kanske gör att du inte längre vill läsa den.
Skicka en kommentar