Giftas

4:o. Fullständig likställighet mellan könen[...]En flicka skall sålunda icke fordra att en gosse stiger upp och lämnar sin plats, ty det är slavens underdånighetstecken, och en bror skall icke vänjas vid att systrarne bädda upp hans säng eller sy i hans skjortknappar; sådant skall han göra själv.
5:o. Kvinnan skall hava rösträtt. När i framtiden hennes konfirmation består i ett förhör i det samhälles lagstiftning hon lever i, och då samhället varje år, liksom bolagen nu, blir skyldigt lämna en årsberättelse till varje medborgare, skall kvinnan lika gott som mannen kunna döma om åt vilken person eller sak hon ger sin röst.

Nästa år är Strindbergsåret. Då Sverige firar att författaren varit död i hundra år.
Men redan nu har en del tidningar tjuvstartat med festligheterna. Expressen har till exempel startat en novellserie med den lite korkade titeln Giftas 2.0 (borde det inte bli Giftas 3.0). Där svenska författare skriver äktenskapsnoveller.

Serien inleds med Duvornas berömda kärlek av Amanda Svensson. En inte särskilt märkvärdig novell.

Johan Hilton har skrivit ett företal till Giftas 2.0, som handlar om förordet till Giftas I. "Att läsa förordet till Giftas I är som att traggla sig igenom en dagsfärsk antifeministisk litania på någon av alla bloggar som hetsar mot teateruppsättningar av Scummanifestet och genusvetenskaper på universitetet" påstås det där. Och att den "främsta skillnaden stavas stilistisk briljans" (något Hilton hade behövt mer av).
Nu är det väl ungefär så det förordet brukar beskrivas. Men det är knappast en korrekt beskrivning av Strindbergs text. Om det hade handlat om förordet till Giftas II så hade det varit en annan sak.

Det finns redan i första Giftas spår av det som kommer att leda till detta andra förord. Men Strindbergs lista med kvinnans rättigheter och hans förslag på vad som bör göras för att förbättra äktenskapet är knappast en antifeministisk litania - likställighet mellan könen, kvinnlig rösträtt och samma utbildning för alla.

Dessa förslag kommer förvisso mot slutet av förordet och en del av det som föregår dem passar bättre in på den gängse beskrivningen av texten. Jag tycker nedsablingenen av Et Dukkehjem är rätt rolig. Men det säjer kanske något att novellen "Ett dockhem", Strindbergs svar på pjäsen, är samlingens svagaste.

"Kvinnans rättigheter" kan för en nutida läsare framstå som en förnuftigare och mer radikal text än de flesta skrivna av "kvinnofrågans ivrare" vid denna tid. Men Strindbergs avfärdande av dessa dess ivrare gör att han i praktiken blir reaktionär.
Och förordet till Giftas II är inte långt borta.