Han-shan

I mitt (mycket långsamma) läsande av Cyril Birchs Anthology of Chinese Literature har jag kommit till vad som i boken kallas för "Poetry of the Recluse". En period som hyllade tillbakadragandet från livet. Som eremiten Han-shan.

Om Ezra Pounds översättningar och dess slutrim kunde kännas något anakronistiska är det inget mot Han-shantolkningarna av Gary Snyder som finns i volymen. "Now I've lived here-how many years-/Again and again, spring and winter pass./Go tell families with silverware and cars/'What's the use of all that noise and money?". Framsynt för en 800-talspoet. Det dära Tao måste verkligen fungera.

Dikterna har en direkt klar ton också i andra översättningar än beat-poeten Snyders. Det står i företalet till sektionen att Han-shan hade ett annorlunda tilltal än annan kinesisk poesi. Det där får man väl ta Cyril Birchs ord för. Men bland den poesi i samlingen jag inte läst förut har Han-shan gjort störst intryck.

Det kon en svensk volym Han-shan dikter förra året. Men verkar vara en amatörpoet som gett ut. Artiklar om och tolkningar av honom finns i Sverige ofta i nyandliga tidningar. Även Gary Snyders rätt fria tolkningar Cold Mountain Poems spelade upp den religiösa aspekten. Som inte intresserar mej särskilt mycket.

I've lived at Cold Mountain - how many autumns.
Alone I hum a song - utterly without regret.
Hungry. I eat one grain of Immortal-medicine
Mind solid and sharp; leaning on a stone

Om de raderna har Tao eller inte är knappast poängen. Åtminstone inte den enda.