I Hitlers bokhylla

Hitlers favoritbok lär ha varit Den siste mohikanen av James Fenimore Cooper. En bok han läste om varje år.

En artikel om Timothy Rybacks Hitler's Private Library kom mej att tänka på detta. Boken verkar inte så där väldigt intressant. En persons bokhylla säjer inte så mycket om en person. Nåja, den stora mängden antisemitisk litteratur i Adolf Hitlers privata bibliotek tyder på att han hade något emot judar. Så nu vet vi det.

Den skönlitterära delen av Hitlers samling bestod nästan enbart av westerns. Och en hel del romanslitteratur. Böcker vars brist på fantasi enligt Ryback (enligt artikeln) ser som en nyckel till Hitlers världsbild. Medan artikelförfattaren i sin tur argt skriver att inte alla som läser Barbara/Cartland och annan lägre litteratrur behöver vara fascister eller folkpartister.

Det är i vilket fall svårt att läsa Den siste mohikanen utan att tänka på vad Hitler tänkte på när han läste om det hjältemodiga halvblodet. Eller om hur en western skriven av Hitler skulle se ut.

Om man funderar på hur en science fiction-bok av Hitler skulle se ut så besvarar Norman Spinrad den frågan i The Iron Dream (1972) en bok som innehåller Adolf Hitlers klassiska bästsäljare Lord of the Swastika från 1954. Ett kort utdrag finns på svenska i Janus nr 29 (1.84) här kallat "Hakkorsets herre".
Romanen följer Feric Jaggar, som drar ut från sin hemtrakt Gormond för att göra sin lycka i Heldon, den enda stad dit den genetiska förstörelsen efter det Stora Kriget inte nått. Det finns dock inre fiender, domer, som vår hjälte måste slåss emot.

Norman Spinrads roman skildrar detta skede i historien i en förvängd spegel. Ibland läses boken som om den enbart vore en kritik av scifi/fantasy-genrens äventyrsböcker. Och inte minst språkligt, med dess förskräckliga germanska engelska, gör den det svårt att ta en del böcker inom genren på allvar (sånt som Dune). Men denna värld sedd genom "Hitlers" ögon är fascinerande på många sätt. Och är väl värd att läsa inte enbart för en kritik av en mindre genre.