Över 1.000.000 sålda (i USA) deklareras det med stora bokstäver på mitt exemplar av Samuel R. Delanys Dhalgren. På ett omslag som får den att se ut som en Dean R. Koontz-roman eller värre.
Romanen är trots allt en amerikansk mindre modernistisk klassiker. Nyligen rekommenderades den av Junot Diaz som en av hans favorit SF-böcker.
Att den sålde så bra är till en del för att den fick rykte som pornografisk. Och Delany använder så vitt jag kan se vissa av den genrens troper.
Om någon nämner boken och pornografi i samma sammanhang idag brukar det dock vara för att säja att den som förväntar sej pornografi lär bli besviken. Men den är ändå inte (hittills) så långt från vanlig erotika som Delanys försök till pornografi i brevsamlingen 1984. Snarare ingår den i en experimentell new wave-tradition.
Men jag har lite svårt att bli engagerad av den, 150 sidor in i den 900-sidiga boken. Den saknar känslan av det nya som Neveryona-sviten ger en. Den känns väldigt mycket som andra off-SF böcker från mitten av 70-talet. Fast längre. Och inte lika obscen och konstig. Jag vart lovad obscen och konstig.
Ännu kan den ta sej - antar jag.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar