Gawain och den gröne riddaren

Som liten läste jag mycket om Kung Arthur och hans riddare. T. H. Whites kvartett. Susan Coopers En ring av järn-svit och Camelot 3000. John Steinbecks ofullbordade Kung Arthur och hans ädla riddare.

Berättelserna om riddarna kring runda bordet; deras soloäventyr, var ofta de mest fascinerande. I en graalriddarberättelse så låter en av riddarna (jag tror Galahead) bli att tacka för maten - inte för att han är oartig utan för att han blivit så helig att han har växt ifrån sådana jordiska hänsynstagande.

I Sir Gawain and the Green Knight är Gawain på intet sätt förbi artighet. Höviskheten och dess regler håller på att få honom på fall.

Dikten är från slutet av 1300-talet. Den berättande dikten hör till de fortfarande populära i den engelskspråkiga världe. Återutgivningen av J. R. R. Tolkiens och Gordons annoterade utgåva av texten från 20-talet blev 1967 något av en försäljningssuccé. Den tillhör de mest översatta. Översatt från engelska till engelska, då språket har ändrats sen dess.
Det är svårt för mej att bedöma Simon Armitage översättning, som är den som jag läst, men den har fått goda recensioner. Såna här tolkningar har fått en högre status på senare år. Med bland annat Seamus Heaneys Beowulf som Armitage nämner i efterordet.

En grön riddare, inte bara i grön rustning utan med grönt hår och grön hy, kommer till Camelot under julfirandet. Han erbjuder en riddare att slå honom en gång om han får slå den riddaren med ett hugg om exakt ett år. Gawain hugger av den gröne riddarens huvud. Riddaren tar upp sitt huvud och sätter fast det igen där det hör hemma och säjer att de ses om ett år.

Hur pass trogen denna version är originalet har jag som sagt svårt att avgöra men Armitage har gjort en text som flyter lätt. De många alliterationerna är bevarade och om vissa ordval ibland kan tyckas lätt anakronistiska så gör det mindre.

Mycket av Gawains äventyr går ut på att han måste motstå en kvinnas förförelsekonster utan att vara oartig. "For that noble princess pushed him and pressed him,/nudged him ever nearer to a limit where he neede/to allow her love or impolitely reject it."

Det är en mycket underhållande bok.