När tidningen Mad först kom ut i början av 50-talet innehöll den kortare parodier på filmer, serier och genrer. Dessa skrevs och tecknades av några av de skickligaste amerikanska serietecknarna som Harvey Kurtzman och Wally Wood.
I veckan läste jag Alfred E. Neuman presenterar Mad klassiker 1952-1953 (copyrightinformationen har dock 1954 för ett par av serierna). Denna 48-sidiga volym har två av de bästa av de tidiga Mad-historierna "Superduperman" och "Mole" samt ytterligare fyra av hög kvalitet presenterade i den form som de kom ut (tidigare har serierna ofta omtryckts i mindre häften där en ruta blir en sida och i svartvitt). Samt några Basil Wolverton.
"Superduperman" från Mad 4 är gjord av Wally Wood och är en Stålmannen-parodi. Serien är fylld av Woods små detaljer i bakgrunden. Superduperman möter här Kapten Marbles (Captain Marvel, Shazam) som tröttnat på hjältelivet. I verkligheten låg Stålmannens och Kapten Marvels förlag i en juridisk strid när serien kom ut. DC Comics hade stämt Fawcett Comics för plagiat.
"Superduperman" brukar nämnas av Alan Moore som en av hans största förebilder för sina superhjälteserier. Watchmen har sagts av Moore var ett försök att göra "Superduperman" fast med dramatik istället för komedi.
I Alan Moores Supreme finns i nummer 44 (samlad i Supreme Story of the Year) en pastisch på "Superduperman" kallad "Supremelvin" tecknad av Rick Veitch. Supreme var en hommage till Stålmannen som Moore skrev på 90-talet. Serien innehåller också referenser till Batboy en parodi på Läderlappen också i 50-talets Mad. Också Frank Millers The Dark Knight Strikes Again innehåller referenser till "Superduperman".
Seriens kamp mellan Superduperman och Kapten Marbles slutar med att Marbles slår sej själv i ansiktet när Superduperman duckar och blir på så sätt besegrad.
Inlägg
4 kommentarer:
Egentligen är Kurtzman's parodi "Superduperman!" det mest dräpande som någonsin skrivits om Stålmannen.
Få andra har sagt det så rent ut om Clark Kent: "En gång ett äckel, alltid ett äckel!"
Som kritik av Stålmannen-fantasin duger den väl fortfarande.
Det är intressant att jämföra med Grant Morrisons försvar av Stålmannen som en den vuxnes fantasi (jämte då den mer omogna Läderlappen-fantasin).
Och medan Fawcett och DC låg i träta, lyckades väl Marvel på något sätt knipa åt sig vissa rättigheter till namnet "Captain Marvel"?
Marvel har rättigheterna till Kapten Marvel-namnet. Exakt hur vat jag inte. Såna där saker brukar vara komplicerade. Men jag tror de såg till att få rätten efter att Fawcett slutat publicera serien.
Skicka en kommentar