Vintern lång har stenen
sett på mig från gårdsplanen
och vintern lång har jag önskat
att vårsolen skulle komma
och torka den kalla fukten
av min tystlåtna vän.
I morse föll det skarpt vita
ljuset på stenen och se:
det kröp ut maskar ur dess hål.
(ur samlingen Svartálfadans från 1951
övers. Inge Knutsson, i Bilder utan vägg)
tisdag 31 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar