fredag 27 mars 2009

De tio bästa konstiga, obscena böckerna

Om nu Dhalgren kanske inte helt lever upp till sitt rykte såsom udda och oanständig så finns det ändå en massa andra romaner som kan komma till ens räddning.

Det finns naturligtvis verk som är konstiga utan att vara obscena, och de som är obscena utan att vara konstiga men här följer tio böcker som har gott om båda delarna

Guillaume Appollinaire - De elvatusen spöna
Den första svenska utgåvan var kraftigt censurerad. Jag kan lite förstå det.

Georges Bataille - Ögats historia

William S. Burroughs - Biljetten som sprängdes
Naked Lunch må vara både konstigare och obscenare men den här är till skillnad från den också bra.

Chaucer - Canterbury Sägnerna
Obscenare då, mer udda nu.

Alfred Jarry - Övermannen

Petronius - Satyricon
Klassikern i sammanhanget.

Thomas Pynchon - Against the Day
Den obscena kvaliteten hos hans verk tas inte alltid upp när man talar om Pynchon. Men den senaste 1200-sidors romanen hade gott omvaran. Plus rosa talande bakverk.

Joanna Russ - Honmänniskan (Female Man)
Från samma tid och samma rörelse som Delanys Dhalgren (Russ tackas i början av boken).

Vladimir Sorokin - Blått Fett
Stora delar av den ryska litteraturen parodieras, förvrängs till en obscen karikatyr.

Elisabeth Vonarburg - The Maerlande Chronicles
Fransk-kanadensisk framtidsroman om ett samhälle där kvinnorna styr.
Här blir våra normala seder sedda såsom obscena.

Inga kommentarer: