Tre böcker som är bra trots att deras författare fått nobelpriset

Från Lyrans noblesser utgår ett meme, enTema Trio om ens tre favoritböcker av nobelförfattare.

Herman Hesse - Glaspärlespelet
Glaspärlespelet bygger upp en fascinerande värld. En intellektuell Harry Potter.
För min del är boken sammanknuten med Sven Lindqvists Myten om Wu Tao-tzu. Jag läste de samman med varandra. Det var första gången jag läste en bok om en bok.

Samuel Beckett - Malone dör
Andra boken i Molloy-trilogin. Halvvägs till upplösning är Beckett som bäst.

Wole Soyinka - Laglöshetens tid
Om ett litet rättfärdigt samhälle i ett orättfärdigt land, i en orättfärdig värld.

Hur detta att de fått nobelpriset påverkar synen på dessa författare kan man diskutera. Att Hesse och Beckett fått nobelpriset är nog viktigare för synen på nobelpriset än för synen på dessa författare.
För Soyinka kan det kanske ha spelat roll. Det finns en liten möjlighet att jag inte skulle ha läst boken om han inte fått nobelpriset.

Nuförtin skulle inte vem som får nobelpriset intressera mej med mindre än att det slutligen gick till Astrid Lindgren och Svenska Akademins nekronom (de har jurister och översättare och säkert nekronomer) lät återuppliva hennes lik och på prisutdelningen börjar zombie-astrid att käka upp prinsessan Madeleines hjärna sjungande "Jag drömde i natt att jag hade en katt". Även om Zombie-Astrid Lindgren bara åt hjärnan på en av de mindre kungliga skulle det ändå vara lite underhållande.