Anteckningsbok av H. P. Lovecraft

"Solen undergår förändring - visar föremål i märklig skepnad, återställer kanske ett landskap ur det förflutna".

Den lilla volymen Anteckningsbok av H. P. Lovecraft är den första i serien element från förlaget ellerströms. Serien ska innehålla böcker med anteckningar, aforismer ochfragment. Ellerströms har tidigare haft bokserier som enhörningen som har presenterat poeter. Bland de författare som kommer att ges ut i element-serien är Edgar Allan Poe och Nathaniel Hawthorne.

Som ett sammanträffande så är E. A. Poe en av de författare som påverkat Lovecraft mest. Borges kallade honom en "ofrivillig poe-parodiker" men Lovecraft var väl medveten om att han blivit påverkad av Poe. Ett av fragmenten hänsyftar på en poenovell utan att namnet nämns. Kanske mer förvånande kan vara att också den oven nämnde Hawthorne nämns på flera ställen. Men i Supernatural horror in literature, en essä där Lovecraft skriver en den makabra skräckens historia, ägnas ett par sidor åt Hawthorne.

Anteckningsbok är en samling utkast och idéer skrivna av Lovecraft. Många av anteckningarna berör just andra författares verk. I de första årens anteckningar (boken sträcker sej från 1919 till 1935) är lord Dunsany flitigt förekommande, medan han efter ett tag försvinner. För att dyka upp igen i en anteckning från 1928 där en novell ska skrivas med "halvt dunsanyskt manér". Så kan man följa hur lord Dunsany minskar i inflytande i Lovecrafts verk.

Det är inte bara för att se påverkan från andra författare som anteckningarna är intressanta. På en gång kan man här se styrkan (de många idéerna) och svagheten (hur dessa idéer efter ett tag är ytterst lika varandra) hos Lovecraft. Samtidigt som man slipper de många på varandra staplade adjektiven och, nästan, de rasistiska utfallen. Först tjugo sidor in i boken kommer en riktigt vidrig rasistisk formulering. Men då kommer det också två i stöten.

Den rasistiska sidan hos Lovecraft är inte det enda som är fast i en tidigare tid. Fascinationen inför världens utkanter. Hur nya, i dag rätt banala idéer, kunde inge fasa. Eller enbart andra språk. Främmande liksom.

"Vad som kläcks ur ett urtidsägg." är en av utkasten i sin helhet. Det skulle man kunna göra en historia av även idag. Men den motvilja mot själva tanken att det funnits varelser innan människan, ett tema som återkommer hos Lovecraft, finns knappast längre kvar. Jurassic Park och andra av vår tids liknande varianter på urtidsäventyr är så långt från Lovecraft som man kan komma.

Ändå kan man samtidigt i anteckningarna här se också skäl till att Lovecraft levt kvar. Hur han förbinder äldre gotiska bilder, herrgårdar i förfall, män som delar utseende med för länge sedan döda - med en för den nutida läsaren mer bekant rädsla för det som finns i ögonvrån, mellan raderna.

"Gamla och okända ruiner - märklig och odödlig fågel som TALAR på ett för upptäcktsresandena skrämmande och avslöjande språk." (övers. här, och i övrigt Jonas Ellerström och Mattias Fyhr.)

(I förrgår var det förutom den ungerska nationaldagen också H. P. Lovecraft 121-årsdag - ett olycksbådande sammanträffande som vi firar genom denna repris från den 3:e maj 2009.