Det nödvändigaste

Runt omkring mig svävade graciösa stängelembryon som jag såg med goda ögon på[...]Flickorna upptäckte att det handlade om min egen kropp. Jag ryckte loss några hårstrån från mitt ludna bröst och lade märke till att det inte alls gjorde ont, och höll dem mellan fingrarna; hårstråna förenades till en kärna som inte var någonting annat än ett litet stycke av mig själv. Och när jag släppte den öppnade sig hårstråna som en sfärisk solfjäder och fröet svävade i luften.

Förutom ett par svenskar så var alla författarna som presenterades i det fantasynummer av BLM som jag skrev om häromdagen engelskspråkiga (två genren närstående finska böcker recenserades också). Och ett problem med genrelitteratur som fantasy och sf är att det lätt blir att man läser (US)amerikanska och engelska författare. Men det skrivs genrelitteratur i de flesta länder. Deckare och sånt kommer ibland hit. Medan det är sämre med science fiction.

På 70-talet gav förlaget Delta ut en hel del sf från andra delar av världen. Sen var det framförallt sånt som getts ut på engelska. Antologin Det nödvändigaste, redigerad av Bernard Goorden, som kom 1978, är emellertid en översättning av en franskspråkig antologi. Med latinamerikansk science fiction.

Latinamerikansk genrelitteratur såsom kriminallitteratur och sf lär, även om den lånar från den (US)amerikanska, ofta ha en egen karaktär. Vilket jag tycker man märker på urvalet här. De inbördes berättelserna är mycket olika varandra men de flesta har en touch som skiljer de från sina nordamerikanska kusiner.

Mina två favoriter är den humoristiska "Gu ta gutarrak" av Magdalena M. Movjan Otaño (Argentina) om baskernas tillkomst och den märkliga "Trettionde kapitlet" av Mario Levrero - en författare från Uruguay (som idag firar nationaldag). Citatet överst är från den novellen (översatt av Gunnar Gällmo).