Bonniers litterära magasin var under flera decennier en av Sveriges ledande litteraturtidskrifter. 1957 var dess redaktör Åke Runnquist. Januarinumret 1957 är det första efter att den slagits samman med en annan av Bonniers tidningar- All världens berättare. Vilket gjorde att den hade lite mer noveller än tidigare årgångar.
Så här mer än femtio år efteråt så har delar av innehållit blivit lite torrt och dammigt. Tord Halls artikel "Den kosmiska symfonin" får Harry Martinsons rymdverser om Aniara att framstå som nästan lika tråkiga som de är.
Men det gamla har också sin charm som tidsspegel- en artikel om östeuropeisk litteratur nämner en ny bok av Ilja Ehrenburg: Töväder. En annan artikel är om ungdomslitteratur.
Annars är det artiklar av Karl Vennberg, Bertil Malmberg (som inte är släkt med mej, oavsett vad han påstår) och Arne Sand.
Sands artikel, "Ljugarstridens baksida", handlar om hans egen roman Ljugarstriden, en av mina favoritromaner. Den förklarar en del händelser och allusioner i boken. En del tycker att Ljugarstridens paraleller till och parodier på andra berättelser blir för många. Men när jag först läste boken i 16-årsåldern så kan jag inte ha upptäckt särskilt många av dessa. Och Ljugarstriden fungerade ändå. Vilket är ungefär vad Sand säjer i artikeln (det är Sand som är på bilden överst, han var inte bara en av våra bästa författare utan också en av de snyggaste).
Recensionsdelen är som alltid i äldre BLM rolig att bläddra genom. Birgitta Trotzig om Rut Hillarp, Göran Palm om kvinnliga debutanter (en av dem är Birgitta Stenberg), Gunnar Ekelöf. De sista åren av BLM så minskade de på recensionsdelen - vilket är en anledning till att det inte finns något Bonniers litterära magasin längre.
Detta januarinummer har ett index över 1956 års BLM.
Ingrid på Ingrids boktankar har läst om en massa BLM från 50-talet på senare tiden. Hon har nått fram till år 1956 .
Inlägg
4 kommentarer:
En novell i Tom Rachmans The Imperfectx, som jag läste i somras, handlar om en kvinna som läser gamla tidningar, alltså varje ord i tidningen, och det går så långsamt att hon är flera år efter den sk verkligheten. När Clinton är president pratar hon om Carter, och så vidare. Förtjusande. Jag kan också förlora mig i gamla BLM-nr, och ofta recensionerna.
Det låter som en kul novell.
Gamla tiskrifter är roliga att läsa i. Mina föräldrar hade en massa årgångar BLM och Lyrikvännen som jag läste genom när jag var i tonåren. Kanske lite fler av orden i Lyrikvännen.
Så roligt att se din genomgång av nr 1 1957 (snart är jag där)- det är så otroligt inspirerande att läsa dessa gamla tidskrifter- men visst, en del är lite "grått i tonen" och har kanske passerat sitt "bäst-före-datum". Vennberg, Ekelöf, Trotzig m fl är dock odödliga- och jag gillar också recensionsdelen- alldeles speciellt mycket. Jag har för övrigt inte så många årgångar kvar och trettiotalets BLM skulle jag gärna vilja läsa....
En av böckerna Gunnar Ekelöf recenserar är den Johan Gabriel Oxenstierna som du skrev om häromdagen.
Jag tror det här numret är den äldsta BLM jag har. Det vore intressant att läsa de första årgångarna.
Jag har en antologi från BLMs 25-årsjubileum, "En silverantologi", med urval ur tidskriften. Bland annat en novell av Arne Sand. Men där finns inga recensioner med.
Skicka en kommentar