De flesta svenska framtidsvisioner är mer eller mindre influerade av utländska förlagor - ""efter en främmande idé" som det heter hos Claes Lundin. Oxygen och Aromasia var inspirerad av en tysk roman. Nuförtiden lånar man oftare från engelskspråkiga berättelser.
Dikten "Skeppsbrutna i tiden" av Sven Christer Swahn utgår emellertid från den franswka tecknade serien Les Naufragés du temps av Jean-Claude Forest (mest känd för Barbarella) och Paul Gillon.
Swahns poem varierar motiv i dessa franska seriealbum och tycks ibland återge handlingen. Jag har inte läst förlagan. Den ska vara en kärlekshistoria om en man och en kvinna som fryses ned i nödkapslar när Jorden drabbas av en pandemi. När de väcks kan de inte leva upp till sina idealbilder av varandra.
"Ännu en palatsrevolution. Ännu ett folkmord./Vi gör det för bra, det kommer av sig självt. Hur många upptåg/av detta slaget har vi varit med om?/Valerie återbördad från semestern i drömfolkets grotta/räknar på fingrarna: Striden i de Sju Månarnas Hem,/den gången vi gjorde upp med Drakarnas Konklav,/gången när vi tillfångatog havskungens dotter/och urövade utpressning mot hennes obehagliga pappa,"
Les Naufragés du temps är en äventyrsserie, en populärlitterär form som kan tyckas rätt långt från poesin - krocken mellan formerna är också en del av vitsen med Swahns verser.
SF-poesi är vanligare än man tror. I Sverige torde poesi och tecknade serier ju också ha ungefär lika stor publik vardera.
("Skeppsbrutna i rymden" finns i Nova SF 1/2005, ett nummer tillägnat Swahn som just hade dött, en tidigare längre version finns i ett annat nummer av tidskriften (som jag inte hittar - (enligt Simon i kommentarerna hittar man den längre varianten i Nova 2/1983))).
Inlägg
2 kommentarer:
Nova 2/1983 har den längre versionen.
Tack - jag har numret i nån låda. Tidningen är inte helt bokhyllevänlig.
Skicka en kommentar