torsdag 14 maj 2009

Varulvsfilmer - en rekapitulering


Samlade då på en behändig lista, med länkar till inläggen om filmerna: De tio bästa varulvsfilmerna, nedräknade:

10. Romasanta (2004) Regi Francisco Plaza

9. Ravenous (1999) Regi Antonia Bird

8. Werewolf Shadow (1971) Regi Leon Klimovsky Manus Paul Naschy


7. Company of Wolves (1984) Regi Neil Jordan Manus Neil Jordan och Angela Carter

6. Ginger Snaps Unleashed (2004) Regi Brett Sullivan

5. Wolfen (1981) Regi Wadleigh

4. En amerikansk varulv i London (1981) Regi John Landis


3. Ginger Snaps (2000) Regi John Fawcett Manus Karen Walton

2. Werewolf of London (1935) Regi Stuart Walker

1. "Mal di Luna" i Kaos (1984) Regi Paolo och Vittorio Taviani

Har jag missat någon, eller är ordningen helt mångalen?

Urvalet är av de varulvsfilmer jag sett. Men jag har sett en stor mängd varulvsfilmer. Bland de en dansk varulvsfilm. Den var inte särskilt bra. Och alla avsnitt av Wolf Lake. Bland de jag inte sett finns en b-film där hela världen gått och blivit varulvar . I filmen ska enbart en av karaktärerna inte vara varulv. Han envisas dock med att hävda att han visst det är varulv. Den skulle jag väldigt gärna vilja se. Trots att chansen att den är bra är lika med ett negativt tal.

Varför jag envisas med att se dessa varulvsfilmer kan man ju fundera på. Men man kan inte leva på Fassbinder allena.

I år ska komma en remake av Wolf Man. Den verkar inte heller bli bra (och om den bidde bra så vore det att gå emot originalets anda). Men bilderna på Benicio Del Toro i vargmannamakeup är snygga. En blandning av originalets affischer (den bästa delen av den filmen) och Oliver Reeds version i Curse of the Werewolf.

2 kommentarer:

marlan sa...

Alltså, jag tycker ju att Dog soldiers av Neil Marshall borde finnas med på listan. En riktigt bra och relativt ny varulvsfilm (ja, iaf samtida med Ginger snaps).

Petter sa...

Dog Soldiers är en rätt bra film. Särskilt med tanke på att det var Neil Marshalls regidebut.
Men alla de svagheter som ändå finns i filmen är hopkopplade med själva varulvarna.
Som den överraskande vändningen mot slutet. Som lyckas på en gång vara förutsägbart och ologiskt.
Bättre som monsterfilm än som varulvsfilm.