En obehaglig tematrio

Lyrans senaste tematrio handlar om böcker som är obehagliga men så pass bra att man fortsätter att läsa dem ändå.
För att anknyta till vår jubileumsvecka här så tar jag tre böcker från tidigare tematrissar:

Barnhemmet av Giménez
Seriealbum. Skildrar barnen i ett barnhem under Francotiden. Bland det hemskaste man kan läsa. Rekommenderas.
Från tematrio om barndomsskildringar (Jan Myrdal och Heidi von Born är de två andra författarna i trion).
Senare har jag off-tematrioskt skrivit om serien:
Barnhemmet (Paracuellos) skildrar livet för ett antal barn på ett barnhem i Francotidens Spanien på slutet av 40-talet och första halvan av 50-talet. Den första delen (den svenska utgåvan innehåller de två Paracuellos-albumen och den fristående fortsättningen Barrio) består av tvåsidiga episoder där olika barn på barnhemmet har huvudrollen.
En episod handlar om en vattentävling bland pojkarna. Där priset är ett fikonbröd. Vinnaren dricker femton glas. Han blir väldigt sjuk.
Det är en fasansfull tillvaro som skildras i albumet. Ändå finns det en värme i berättelserna. Gimenéz skildrar enstaka ljusa händelser (man skrattar åt en åsnas stora penis) och vänliga handlingar (en pojke hämtar vatten åt en annan som är sjuk, trots att det är förbjudet). Detta gör att eländet i de andra avsnitten känns mer.

Den andra delen har lite längre episoder men går i liknande stil. Medan den sista delen skildrar ett barn som kommer hem från ett barnhem. Också den är väldigt bra.

Giménez är vanligen fantasytecknare men hans teckningar här visar att han behärskar en mer markbunden stil till fullo. Barnen och föreståndarna är tecknade i en stil som gränsar till karikatyr. I en stil som bryter mot det mörka innehållet. Teckningarna är levande och personerna känns äkta.

Mödrar emellan av Sindiwe Magona
En bok om en sydafrikansk mor vars son är med och dödar en amerikansk studentska. Romanen berättar om hans liv ur moderns perspektiv. Och om hennes liv och Sydafrika.
Från en tematrio om mödrar (mödrarna i Rosemarys baby och Dumskallarnas sammansvärjning - "Mödrar får lida mycke, tro mej" - var de andra två)

Lenke Rothman - Regn
Rothmans bok är en dagbok från året 1987. Flera avsnitt kretsar kring hennes tid i Auschwitz. Rothmans föräldrar och fyra av hennes fem syskon blev dödade av nazisterna. Rothman minns också tiden innan, som när hennes momor berättar en historia för barnen om deras morfarsfar som blir räddad från en anklagelse om att ha dödat en kristen pojke av en underlig tiggare. Tiggaren var en förklädd ängel förklarar modern. "Lång är den tid som har gått sedan den lördagseftermiddagen då min mormor berättade för oss. Hon var angelägen om att vi inte skulle glömma hennes berättelse. De andra, de sex små barnen och föräldrarna, fördes iväg till evig glömska. Mormor också, med all den visdom hon ägde.(...)En förklädd ängel väntar jag fortfarande på, kanske av tradition. Jag skulle vilja få hjälp att förstå människan. Retroaktivt och nu."
Från en tematrio om vittneslitteratur (seriealbumet Maus och pjäsen Rannsakningen är de andra två)